Läs på egen risk! *grrr*
Har varit sjuk nu 3 gånger den här terminen... det är en hel del då en av de gångerna varade i 2 veckor.
Med "sjuk" kan man mena olika saker... den gången jag var "sjuk" i 2 veckor så var jag faktiskt sjukskriven efter att ha varit hos en läkare... en koko läkare, men ändå en LÄKARE!!!
Jag förstår inte hur tydlig man ska behöva vara när det gäller hur man är sjuk och hur mycket man är sjuk. Jag bedömmer att jag inte kan jobba, ska inte det räcka? Tydligen inte!
Oavsett jag har så ont i min kropp att jag bara vill ligga ner och lipa eller att jag ligger hemma i 40 graders feber så är det ändå upp till mig att avgöra vad jag klarar av eller inte.
Att jag går till ICA som ligger 200 meter hemifrån och handlar är något som enligt mig är nödvändigt och något som jag klarar av vissa tillfällen även att jag är SJUKSKRIVEN p.g.a ledvärk.
Ena stunden har jag faktiskt inte alls så värst ont medan jag en halvtimme senare ligger i sängen/soffan och kvider av värk... ska jag då, under de tillfällena jag mår bra, ändå bete mig som ett nerbäddat kolli???
Nej, jag tycker inte det. Jag är en person som försöker göra så mycket som möjligt de tillfällen jag mår någorlunda bra... jag kan inte bara ligga och titta i taket.
Att jag kör 7 mil och därför sitter i en bil i 1 timme med smärtor i kroppen för att komma till Tidaholm är HELT och hållet upp till mig!!! Och BARA mig! Det finns fler anledningar till att jag gör det... men den största just när jag har ont är att jag vet att under de 2 veckorna har jag ingen i närheten av min nuvarande lägenhet som kan rasta min hund... en hund som kräver 3 promenader per dag. Vilket blir 42 promenader på 2 veckor.
Så om jag ska jämföra smärtan att köra bil en timme med att behöva ta 42 promenader med en hund som måste ut och röra på sig... ja, då väljer jag att köra bil i en timme.
Sen, visst, det är upp till mig att jag har skaffat hund... ja, men då måste jag ju också lösa de tillfällena när jag är sjuk. Jag har alltid, oavsett feber eller magsjuka, varit ute och rastat min hund. Men kan jag om möjligt finna andra lösningar på det problemet så är det väl självklart att jag gör det, eller????
Om folk sen bestämmer sig för att tro att jag är hemma för att jag tycker att det är sååå kul att ligga hemma ensam i en lägenhet och glo i taket och förlora pengar, ja, då är det faktiskt upp till dem!
MEN... att ifrågasätta vad jag gör på min fritid, på mina helger... ja, då går man helt enkelt för långt! På mina helger gör jag vad jag vill och det är FORTFARANDE jag som avgör om jag kan gå till affären eller inte.
Men bara för att jag kan gå till affären i 5 minuter för att sen sjunka ihop igen när jag kommer hem betyder INTE att jag kan befinna mig på en rörlig arbetsplats i 8 timmar varje dag.
SÅ enkelt är det och detta gör mig sååååå irriterad att ens behöva skriva här...
Sen är det också så att det är upp till just DIG om du ska titta i min blogg och titta på min facebook. Sen är det du som avgör om du MÅSTE gå runt och störa dig på vad jag gör när jag är sjuk eller om du helt enkelt ska lita på att om jag vore frisk nog så skulle jag faktiskt ha befunnit mig på jobbet istället för att vara på ICA och handla eller vad det nu handlar om.
Sånt här tar bara energi från mig och får mig att må ännu sämre när jag väl är hemma sjuk...
Det är sånt här som får folk att gå in i väggen, de känner att de MÅSTE befinna sig på jobbet oavsett hur de mår...
SLUTA!!!!
*arg Nina*
