Yes!
På måndag börjar det! Jag är tillbaka och det med ett stort jävla steg!
Kan inte skriva mer här för tillfället men denna bloggen ska användas flitigt framöver är det tänkt!
Håll utkik!
Kan inte skriva mer här för tillfället men denna bloggen ska användas flitigt framöver är det tänkt!
Håll utkik!
v 35+5
Det gick inte länge på jobbet efter julledigheten! Jag jobbade 3 dagar innan kroppen strejkade totalt och vägrade gå med på de rörelser jag skulle göra. Så från den 10/1 har jag nu varit sjukskriven. Konstigt nog har tiden gått ganska fort, vet inte om det beror på att det hänt så mycket därinne den sista tiden. Inte en dag är lugn och jag tror att jag kommer ploppa fram en världsmästare i discodans så som det hoppar runt hela tiden :) mycket saker som min lilla bebis ska bli: lovat Åsa att det är ett framtidshopp inom ridsporten, Mathias har jag lovat att det är en liten rocker som ska titta ut, discodansare har jag ju redan förklarat och sedan har min hjärna berättat för mig att det är en liten pojk :) alla i min omgivning, förutom ett fåtal, tycker det ser ut som en flickmage... Men min hjärna vill inte lyssna på det örat. Jag tycker det ser ut som en liten pojk på ultraljudet och jag har den känslan helt enkelt :) den som lever får se. Nu är det ju bara 29 dagar kvar, inte ens en månad ju :)
Ett mellanting mellan flodhäst och valross...
Jag blir bara större och större... är just nu i v.26 och har kommit underfund med att jag har ungefär 1/3 kvar av graviditeten. Redan nu känner jag mig smidig som en flodhäst och har ungefär lika mycket mage som en valross! Hur ska detta sluta?
Börjat (eller, börjat o börjat... haft ett tag) få foglossningar, ischiasvärk och ledvärk, allt på samma gång! Är bara januari, har ju 3 hela månader kvar, kan inte gå hem än!
Så just nu är min inställning en dag i taget! En dag extra på jobbet betyder en färre dag hemma! Ska jag gå hemma i 3 månader, plus all tid jag kommer spendera hemma sen, så kommer jag bli fullständigt galen!
Så, så länge jag kan ta mig framåt, så länge kan jag jobba ;)
Apropå jobb... nu är det dags!
Puss puss
lycka!
vill dela med mig av en nyhet till er som fortfarande inte tappat hoppet om min blogg! Jag har varit sängliggande en längre tid och det pga en positiv anledning! Det är nämligen så att i april kommer ett litet knytt titta fram som just nu sprattlar i min mage :) så jag är just nu i v. 22+6 och växer så det knakar :p ska jag fortsätta i denna takten kommer jag inte kunna röra mig i slutet ;) ska försöka uppdatera er lite oftare nu framöver när jag faktiskt mår lite bättre o har återvänt till jobbet sen en tid tillbaka :D kram på er!
cykelrace
Idag har Mathias och mina 2 bröder; Patrik och Micke, cyklat från Tidaholm hem till mina föräldrar. De har alltså cyklat 8,5 mil. Mathias vann på 3 timmar och 15 minuter. Patrik kom in på gården 21 minuter senare. Micke fick tyvärr avbryta när han hade en mil kvar då hans pulsklocka visade 200 och han inte vågade utmana kroppen längre än så. Jag är så imponerad av alla tre grabbarna! Vi sitter nu hemma hos mina föräldrar då mamma ville ställa till med gardenparty när killarna hade kommit fram. Har det så mysigt här o nu är det dags för paj o vaniljsås :)
delmål!!!
Jag och sambon kom, för 3 månader sedan, överens om att gå ner ett antal kilon för att få åka till ullared och handla nya kläder. Vi skulle alltså ha ullared som en slags belöning för vårt första delmål. När jag nått mitt slutmål har jag hittat ett par supersnygga jeans för 1300 kr som jag ska belöna mig själv med :) idag ställde jag mig i alla fall på vågen. Jag hade inte tappat ett enda kilo så till en början blev jag besviken. När sedan jag och Anders, på gymmet, kollade närmare på kvittot från vågen fick han mig på bättre humör. Jag har nämligen tappat 4 kilo fett varav 3 av dem satt runt magen. Sen har jag istället byggt muskler och det är därför jag inte tappat vikt enligt en vanlig våg. Känner mig nöjd och nu är jag än mer taggad! Puss o kram
Upploppet
Imorgon ska jag till gymmet och väga in mig.
Vår våg där hemma fick slut på batteri för ca 2,5 månad sedan vilket innebär att jag inte har den blekaste aning om vad jag väger och vad som eventuellt kan ha hänt med min kropp.
Har fått någon enstaka kommentar om att jag har tappat vikt och blivit smalare. Det enda stället där jag tycker att det syns att något har hänt är på min rygg mellan skulderbladen. Men det kan vara en synvilla för att jag har fått större muskler och att det är därför som skulderbladen är mer framträdande.
Mitt delmål har varit brorsans bröllop då jag vill kunna komma i en fin klänning utan att behöva känna mig som en fet stoppad korv. Har köpt klänning och känner mig riktigt bekväm i den. Bröllopet är nu på lördag och det är därför som jag har bokat möte med vågen imorgon.
Denna veckan har det i alla fall varit en riktig slutspurt innan invägningen. I söndags rev vi mossa i hela trädgården... och jag fick använda muskler som jag inte visste existerade. I måndags blev det easyline på morgonen... lagom jobbigt. På kvällen blev det sedan ett zumbapass och på det en 3 km promenad med vovven.
Tisdagen blev ett besök på gymmet för lite styrketräning... det var riktigt slitsamt och jobbigt efter ridturen som jag hade inbokad innan gymbesöket. Även under ridturen hälsade jag på muskler som jag inte har träffat på länge. Mina sittben strejkade högt!
Igår spenderade jag 3,5 timmar i skogen för ett sök-pass med Lea. Ute i skogen och gömde mig, sprang backe upp och backe ner och sprang även en del efter Lea. Sjuukt jobbigt och sjuuuuuuukt myggbiten blev jag oxå!
Imorse hade jag sovmorgon till 11 ... men det var inget som hindrade mig. 08.15 var jag på gymmet för ett easyline 3/30 pass. Första gången jag testade på 3/30. Så första varvet var kondition/uppvärmning. Andra varvet fokuserades på benen och tredje varvet fokuserades på överkroppen.
Svetten rann om mig så man kunde ha trott att jag kom direkt ur en dusch!
Ikväll tänkte jag löpa en runda med Lea efter den mysiga tjejkvällen hemma hos Carro med henne och Tina.
Jag kan säga att de sista 2 månaderna har jag försökt att träna minst 5 gånger i veckan och det har funkat ganska bra. Så visar det inga resultat nu blir jag riktigt besviken!
Puss o hej!
Vår våg där hemma fick slut på batteri för ca 2,5 månad sedan vilket innebär att jag inte har den blekaste aning om vad jag väger och vad som eventuellt kan ha hänt med min kropp.
Har fått någon enstaka kommentar om att jag har tappat vikt och blivit smalare. Det enda stället där jag tycker att det syns att något har hänt är på min rygg mellan skulderbladen. Men det kan vara en synvilla för att jag har fått större muskler och att det är därför som skulderbladen är mer framträdande.
Mitt delmål har varit brorsans bröllop då jag vill kunna komma i en fin klänning utan att behöva känna mig som en fet stoppad korv. Har köpt klänning och känner mig riktigt bekväm i den. Bröllopet är nu på lördag och det är därför som jag har bokat möte med vågen imorgon.
Denna veckan har det i alla fall varit en riktig slutspurt innan invägningen. I söndags rev vi mossa i hela trädgården... och jag fick använda muskler som jag inte visste existerade. I måndags blev det easyline på morgonen... lagom jobbigt. På kvällen blev det sedan ett zumbapass och på det en 3 km promenad med vovven.
Tisdagen blev ett besök på gymmet för lite styrketräning... det var riktigt slitsamt och jobbigt efter ridturen som jag hade inbokad innan gymbesöket. Även under ridturen hälsade jag på muskler som jag inte har träffat på länge. Mina sittben strejkade högt!
Igår spenderade jag 3,5 timmar i skogen för ett sök-pass med Lea. Ute i skogen och gömde mig, sprang backe upp och backe ner och sprang även en del efter Lea. Sjuukt jobbigt och sjuuuuuuukt myggbiten blev jag oxå!
Imorse hade jag sovmorgon till 11 ... men det var inget som hindrade mig. 08.15 var jag på gymmet för ett easyline 3/30 pass. Första gången jag testade på 3/30. Så första varvet var kondition/uppvärmning. Andra varvet fokuserades på benen och tredje varvet fokuserades på överkroppen.
Svetten rann om mig så man kunde ha trott att jag kom direkt ur en dusch!
Ikväll tänkte jag löpa en runda med Lea efter den mysiga tjejkvällen hemma hos Carro med henne och Tina.
Jag kan säga att de sista 2 månaderna har jag försökt att träna minst 5 gånger i veckan och det har funkat ganska bra. Så visar det inga resultat nu blir jag riktigt besviken!
Puss o hej!
Vårruset
Japp! Igår sprang jag vårruset tillsammans med Fia. Tiden blev 33 minuter... rundan är på 5 kilometer.
Måste säga att jag är nöjd. Jag som aldrig sprungit längre än 4 kilometer innan och det var över ett år sedan.
Självklart tog vi våra "vilopauser" då vi gick i raskt tempo... men de blev korta och få :)
Vid mållinjen stod Maj-Britt och förevigade mitt tomatröda ansikte och mina tunga steg in i mål... så nu har man bildbevis oxå. :)
Nu siktar vi mot blodomloppet, kommer bli 5 kilometer även där, men förhoppningsvis en bättre tid.
Om alla tanter som ska promenera kan ställa sig på rätt ställe istället för att breda ut sig över hela vägen när joggarna ska iväg så kommer vi spara flera minuter i starten :)
Så nu hör ni det alla tanter; joggare på sin plats, strosare på sin plats. Man byter inte led för att man tycker att det är jobbigt att ha en barnvagn framför sig. För sanningen är den att vi som joggar tycker att det är minst lika jobbigt att ha er strosande tanter i bredd framför oss när vi vill komma iväg i vårt tempo!
Hade vi velat gå hade vi ställt oss i strosarledet... men nu gjorde vi inte det och då betyder det att vi vill JOGGA!
Klart o tydligt enligt mig!
Tack o hej!
Måste säga att jag är nöjd. Jag som aldrig sprungit längre än 4 kilometer innan och det var över ett år sedan.
Självklart tog vi våra "vilopauser" då vi gick i raskt tempo... men de blev korta och få :)
Vid mållinjen stod Maj-Britt och förevigade mitt tomatröda ansikte och mina tunga steg in i mål... så nu har man bildbevis oxå. :)
Nu siktar vi mot blodomloppet, kommer bli 5 kilometer även där, men förhoppningsvis en bättre tid.
Om alla tanter som ska promenera kan ställa sig på rätt ställe istället för att breda ut sig över hela vägen när joggarna ska iväg så kommer vi spara flera minuter i starten :)
Så nu hör ni det alla tanter; joggare på sin plats, strosare på sin plats. Man byter inte led för att man tycker att det är jobbigt att ha en barnvagn framför sig. För sanningen är den att vi som joggar tycker att det är minst lika jobbigt att ha er strosande tanter i bredd framför oss när vi vill komma iväg i vårt tempo!
Hade vi velat gå hade vi ställt oss i strosarledet... men nu gjorde vi inte det och då betyder det att vi vill JOGGA!
Klart o tydligt enligt mig!
Tack o hej!
Datorstrul!
Vår dator och vårt router (stavning???) där hemma krånglar. Så det kommer ta ett tag innan jag kan skriva här igen.
Idag är jag så busig att jag skriver från jobbet. Inga barn har dykt upp ännu och jag satt ändå vid datorn.
Så just nu, kära läsare, är det inte brist på engagemang som gör att inläggen kommer så sällan. Det är vår dumma dumma dator som inte hittar vår router och därför har vi inget internet.
Ses o hörs!
Idag är jag så busig att jag skriver från jobbet. Inga barn har dykt upp ännu och jag satt ändå vid datorn.
Så just nu, kära läsare, är det inte brist på engagemang som gör att inläggen kommer så sällan. Det är vår dumma dumma dator som inte hittar vår router och därför har vi inget internet.
Ses o hörs!
Skavfötterssov och H-P marathon
I helgen var jag hos mamma och pappa. Pappa fyllde 60 så vi syskon hade bestämt oss för att laga 3-rätters och även ge honom en göta-kanal-färd som present. Det blev jättelyckat och jag tror att mamma var snäppet mer tacksam för maten än vad pappa var. Det är inte ofta som hon får höra att hon inte, under några villkor, får närma sig köket på hela eftermiddagen/kvällen. Så hon satt bara och njöt av varje sekund :)
Dagen efter när min kära sambo åkte hem stannade jag kvar. Jag och min käraste syster hade bestämt oss för att ha en riktig tjejkväll. Inte ofta jag får träffa henne. Är hon inte i Köpenhamn så är hon ute och far nånstans. Nu ska hon åka till Indien imorgon och därefter flyttar hon till Gotland.
Vi tog en shoppingrunda i Jönköping på dagen och passade även på att köpa hem pizza och snacks till kvällen. Åkte hem och åt pizza med mamma och pappa.
Bestämde oss för att ha Harry-Potter-marathon med de sista 4 filmerna eftersom jag inte har hunnit se dem. Först var det tänkt att vi skulle variera skräckisar och snyftisar... men inget går ju upp emot harry Potter :)
Pappa blev ju inte överlycklig att vi skulle ockupera tv:n när han skulle titta på så ska det låta. Men efter många stora valpögon, mycket övertalning och lite fjäsk lyckades vi till slut. Nja, vi lyckades inte övertala pappa att Harry Potter var något för honom men vi lyckades i alla fall få honom att ge upp så ska det låta. Man får vara glad för det lilla :)
Vi tittade på en film... sen ville systra mi sova. ALDRIG svarade jag! Jag ska ju se alla filmerna... och den första filmen kom jag på att jag redan hade sett, även att jag inte mindes så mycket av den.
Så den söta Emmy fick helt enkelt bädda ner sig på soffan framför tv:n och hålla till godo med att försöka slumra där. Det gjorde hon... tog inte många sekunder innan hon pratade i sömnen!
Jag såg alla filmerna. Mellan varje film fick jag väcka Emmy för att be henne byta. Hon hade dem på sitt usb-minne och jag hade ingen aning om hur man bytte film på tv:n på det sättet.
Snacksen åt vi inte mycket av. jag var fortfarande mätt sen pizzan och Emmy.... ja, det är ju ganska självklart. Det är jäkligt svårt att tugga på ostbågar när man sover som en stock!
Dagen därpå var jag inte människa. Jag hade somnat efter 3 någon gång och blev väckt av Emmy vid halv 9. Hade lovat att köra henne till Nässjö där hon skulle folkbokföra sig så hon var försäkrad inför resan.
Mamma hade fått hem en söt liten flicka. Hon skulle vara barnvakt till min brorsdotter som är 1,5 år. En liten, söt, väldigt prickig dam. Vattkoppor är aldrig kul! Men hon var på bra humör och när vi kom hem från Nässjö fick jag en massa lära-känna-tid med henne. Det är inte ofta vi ses och de gånger vi har setts har hon bara skrikit när jag har närmat mig.
Men denna gången gick det bättre. Vi läste böcker, "spelade" 4-i-rad och läste ännu lite fler böcker. Pratade också en hel del... såna små gör det. Och oftast gör de det så en annan fattar noll. Munnen går i ett och det kommer ut en massa ljud, men att försöka förstå dessa ljud och att sätta ihop dem till ord... det är en riktig utmaning!
"Mamo" betydde i alla fall farmor och "Nina" var ju såklart Nina :) Det var två ord som användes flitigt :) Även "vovve", "katt", "faffa" och "Memmy" var ord som man kunde översätta och som hoppade ut då och då :)
Nähä... dags att göra lite nytta!
Ses när vi ses, hörs när vi hörs! :)
Dagen efter när min kära sambo åkte hem stannade jag kvar. Jag och min käraste syster hade bestämt oss för att ha en riktig tjejkväll. Inte ofta jag får träffa henne. Är hon inte i Köpenhamn så är hon ute och far nånstans. Nu ska hon åka till Indien imorgon och därefter flyttar hon till Gotland.
Vi tog en shoppingrunda i Jönköping på dagen och passade även på att köpa hem pizza och snacks till kvällen. Åkte hem och åt pizza med mamma och pappa.
Bestämde oss för att ha Harry-Potter-marathon med de sista 4 filmerna eftersom jag inte har hunnit se dem. Först var det tänkt att vi skulle variera skräckisar och snyftisar... men inget går ju upp emot harry Potter :)
Pappa blev ju inte överlycklig att vi skulle ockupera tv:n när han skulle titta på så ska det låta. Men efter många stora valpögon, mycket övertalning och lite fjäsk lyckades vi till slut. Nja, vi lyckades inte övertala pappa att Harry Potter var något för honom men vi lyckades i alla fall få honom att ge upp så ska det låta. Man får vara glad för det lilla :)
Vi tittade på en film... sen ville systra mi sova. ALDRIG svarade jag! Jag ska ju se alla filmerna... och den första filmen kom jag på att jag redan hade sett, även att jag inte mindes så mycket av den.
Så den söta Emmy fick helt enkelt bädda ner sig på soffan framför tv:n och hålla till godo med att försöka slumra där. Det gjorde hon... tog inte många sekunder innan hon pratade i sömnen!
Jag såg alla filmerna. Mellan varje film fick jag väcka Emmy för att be henne byta. Hon hade dem på sitt usb-minne och jag hade ingen aning om hur man bytte film på tv:n på det sättet.
Snacksen åt vi inte mycket av. jag var fortfarande mätt sen pizzan och Emmy.... ja, det är ju ganska självklart. Det är jäkligt svårt att tugga på ostbågar när man sover som en stock!
Dagen därpå var jag inte människa. Jag hade somnat efter 3 någon gång och blev väckt av Emmy vid halv 9. Hade lovat att köra henne till Nässjö där hon skulle folkbokföra sig så hon var försäkrad inför resan.
Mamma hade fått hem en söt liten flicka. Hon skulle vara barnvakt till min brorsdotter som är 1,5 år. En liten, söt, väldigt prickig dam. Vattkoppor är aldrig kul! Men hon var på bra humör och när vi kom hem från Nässjö fick jag en massa lära-känna-tid med henne. Det är inte ofta vi ses och de gånger vi har setts har hon bara skrikit när jag har närmat mig.
Men denna gången gick det bättre. Vi läste böcker, "spelade" 4-i-rad och läste ännu lite fler böcker. Pratade också en hel del... såna små gör det. Och oftast gör de det så en annan fattar noll. Munnen går i ett och det kommer ut en massa ljud, men att försöka förstå dessa ljud och att sätta ihop dem till ord... det är en riktig utmaning!
"Mamo" betydde i alla fall farmor och "Nina" var ju såklart Nina :) Det var två ord som användes flitigt :) Även "vovve", "katt", "faffa" och "Memmy" var ord som man kunde översätta och som hoppade ut då och då :)
Nähä... dags att göra lite nytta!
Ses när vi ses, hörs när vi hörs! :)
Uppdatering
Ibland är det så mycket och välpackat i min kalender att jag helt enkelt inte har tid för bloggen. Det senaste har det varit så. Kan inte lova att det kommer bli bättre det närmsta, men rycken kommer då jag skriver flera dagar i rad för att sedan kanske skriva en gång i veckan. Jag vet att jag lovat att bättra mig, men vad fasen, löften är ju till för att brytas ;)
Kan enbart lova att inte lägga av helt, det är detta alldeles för roligt för.
Så, äntligen blev Åsa frisk till slut. Det blev inte till den helgen när jag var så ridsugen däremot blev det tisdagen därpå istället. Direkt efter jobbet åkte jag ut till stallet, ja, EFTER jobbet... visst är det otroligt! Våren är äntligen på väg och med den ljusa kvällar!
När vi kom ut till stallet möttes jag av en "underbar" syn. Världens skitigaste, hårigaste häst!
Inte bara var hon lerig, hela hon! Hon hade även börjat tappa ganska rejält mycket vinterpäls. Vet inte om det syns på denna otroligt vackra bild hur mycket lös päls hon hade på ryggen, men det var galet! Så där fick jag stå, i motvind, och borsta bort lera och päls mellan alla spott och fräs ljud jag fick åstadkomma för att inte svälja halva hästen :P
Till slut kom vi i alla fall iväg denna underbara tisdagkväll på en 45 minuters ritt... vi hade kunnat sitta där hur länge som helst på ryggen i solnedgången. Men i och med att det var solnedgång blev det även mörkare och mörkare så det var mörkret som tvingade hem oss.
Vi fick båda en enorm mersmak och bokade in torsdagsmorgonen till ännu en mysig ritt. Denna dag blåste det fan och var inte alls lika mysigt men vi var så lyckliga att äntligen sitta på hästryggen igen så det var nog ingen som brydde sig sådär jättemycket!
Träningen är även den igång igen! Försöker köra easyline 2 ggr i veckan. Antingen måndag, torsdag eller måndag, fredag beroende på resten av mitt liv :)
Därimellan trycker jag in gymbesök, ridning och promenader.
Kan även glatt meddela att jag nu tappat 3 kilo enligt vågen här hemma. Så nu är jag i rätt riktning i alla fall. Sen att den kära Emelie ringer och meddelar att hon ser 4 magrutor på sig själv försöker jag ignorera så gott det går ;) Hihi! BRA KÄMPAT EMELIE!!!!
Färgade håret i helgen, så slänger väl med en bild på resultatet! Blev riktigt nöjd! Nu ska jag bara bestämma om jag ska låta det växa ut eller om jag ska fortsätta med min korta frisyr :)
tack o hej!
Kan enbart lova att inte lägga av helt, det är detta alldeles för roligt för.
Så, äntligen blev Åsa frisk till slut. Det blev inte till den helgen när jag var så ridsugen däremot blev det tisdagen därpå istället. Direkt efter jobbet åkte jag ut till stallet, ja, EFTER jobbet... visst är det otroligt! Våren är äntligen på väg och med den ljusa kvällar!
När vi kom ut till stallet möttes jag av en "underbar" syn. Världens skitigaste, hårigaste häst!
Inte bara var hon lerig, hela hon! Hon hade även börjat tappa ganska rejält mycket vinterpäls. Vet inte om det syns på denna otroligt vackra bild hur mycket lös päls hon hade på ryggen, men det var galet! Så där fick jag stå, i motvind, och borsta bort lera och päls mellan alla spott och fräs ljud jag fick åstadkomma för att inte svälja halva hästen :P
Till slut kom vi i alla fall iväg denna underbara tisdagkväll på en 45 minuters ritt... vi hade kunnat sitta där hur länge som helst på ryggen i solnedgången. Men i och med att det var solnedgång blev det även mörkare och mörkare så det var mörkret som tvingade hem oss.
Vi fick båda en enorm mersmak och bokade in torsdagsmorgonen till ännu en mysig ritt. Denna dag blåste det fan och var inte alls lika mysigt men vi var så lyckliga att äntligen sitta på hästryggen igen så det var nog ingen som brydde sig sådär jättemycket!
Träningen är även den igång igen! Försöker köra easyline 2 ggr i veckan. Antingen måndag, torsdag eller måndag, fredag beroende på resten av mitt liv :)
Därimellan trycker jag in gymbesök, ridning och promenader.
Kan även glatt meddela att jag nu tappat 3 kilo enligt vågen här hemma. Så nu är jag i rätt riktning i alla fall. Sen att den kära Emelie ringer och meddelar att hon ser 4 magrutor på sig själv försöker jag ignorera så gott det går ;) Hihi! BRA KÄMPAT EMELIE!!!!
Färgade håret i helgen, så slänger väl med en bild på resultatet! Blev riktigt nöjd! Nu ska jag bara bestämma om jag ska låta det växa ut eller om jag ska fortsätta med min korta frisyr :)
tack o hej!
Sjukdom och tråkigheter
I'm baaaack!
Sådär, lätt snörvlig och rosslig i halsen är jag nu tillbaka igen :)
Legat nerbäddad med feber, luftrörsont och en hemsk förkylning i några dagar. Har därför inte heller kunnat träna på över en vecka. Så jäkla tråkigt!
Men igår var jag äntligen tillbaka! Hade inget halsont och ingen feber så, vad tusan, då kör vi! Gick, supertrött, till gymmet vid 8,40 igår morse. Värmde först upp på crosstrainern, efter 10 minuter flåsade jag som en ansträngd hund. Tyckte att det fick räcka om jag inte vill bli nerbäddad igen. Så gick över till gymmet, började med bröstpressen uppifrån och efter den var jag helt slut! Körde vidare på bröstpress uppifrån och bestämde mig sen för att gå direkt på mage och rygg. Att försöka träna armar var stört omöjligt! Jag hade ingen som helst ork till det.
Så jag körde några magövningar, mina sidolyft och mina rygglyft. Sen gick jag därifrån någorlunda nöjd med mig själv och känslan att jag verkligen inte hade orkat något mer.
När jag kom hem satt min söta vovve med de stora hundögonen och tittade på mig. Så som avslutning på träningen gick vi en runda på två kilometer.
Igår kväll var energin tillbaka och jag drog med mig Fia ut på en runda på 6 kilometer.
Jag känner att så länge förkylningen sitter i får jag fokusera mer på promenader. Bara jag inte tappar träningen helt och hållet utan ändå gör något får det vara bra. Men på måndag är jag inbokad på easylinepass på morgonen och då jäklar ska jag vara frisk nog! :D
Stallet har jag inte varit i på evigheter känns det som. Åsa ligger hemma sjuk och jag håller alla tummar och tår att hon ska vara frisk till helgen så vi kan ge oss ut på en runda! :)
Sådär, lätt snörvlig och rosslig i halsen är jag nu tillbaka igen :)
Legat nerbäddad med feber, luftrörsont och en hemsk förkylning i några dagar. Har därför inte heller kunnat träna på över en vecka. Så jäkla tråkigt!
Men igår var jag äntligen tillbaka! Hade inget halsont och ingen feber så, vad tusan, då kör vi! Gick, supertrött, till gymmet vid 8,40 igår morse. Värmde först upp på crosstrainern, efter 10 minuter flåsade jag som en ansträngd hund. Tyckte att det fick räcka om jag inte vill bli nerbäddad igen. Så gick över till gymmet, började med bröstpressen uppifrån och efter den var jag helt slut! Körde vidare på bröstpress uppifrån och bestämde mig sen för att gå direkt på mage och rygg. Att försöka träna armar var stört omöjligt! Jag hade ingen som helst ork till det.
Så jag körde några magövningar, mina sidolyft och mina rygglyft. Sen gick jag därifrån någorlunda nöjd med mig själv och känslan att jag verkligen inte hade orkat något mer.
När jag kom hem satt min söta vovve med de stora hundögonen och tittade på mig. Så som avslutning på träningen gick vi en runda på två kilometer.
Igår kväll var energin tillbaka och jag drog med mig Fia ut på en runda på 6 kilometer.
Jag känner att så länge förkylningen sitter i får jag fokusera mer på promenader. Bara jag inte tappar träningen helt och hållet utan ändå gör något får det vara bra. Men på måndag är jag inbokad på easylinepass på morgonen och då jäklar ska jag vara frisk nog! :D
Stallet har jag inte varit i på evigheter känns det som. Åsa ligger hemma sjuk och jag håller alla tummar och tår att hon ska vara frisk till helgen så vi kan ge oss ut på en runda! :)
Zumba
Dansat zumba ikväll! HELT slut! Fick med mig brorsan o hans tjej oxå! Superkul!
Får jag sån här midja av all min träning kommer jag vara mer än nöjd ;)
Får jag sån här midja av all min träning kommer jag vara mer än nöjd ;)
Kärleksförklaringar
Varje alla hjärtans dag blir det diskussioner på facebook och andra ställen om vad man tycker om dagen. Singlar ser ner på det just bara för att de är singlar. Och de i ett förhållande står på två sidor. Antingen tycker man att det är helt onödigt och att man inte ska behöva en dag för att visa uppskattning eller så tycker man om dagen och gör något av den.
Jag tillhör den sista gruppen. Jag tar inte alla hjärtans dag på hundra procent allvar men däremot gillar jag att göra något extra den dagen för min sambo. Jag anser att det är så lätt att i vardagen ta varandra för givet och dagarna bara rullar på och man rusar förbi varann medan veckorna rusar förbi. Så nu när det finns en dag, varför inte passa på att visa sina närmsta lite extra uppskattning när man har en hel dag till det :) Det måste inte vara den du är tillsammans med, dina vänner behöver det minst lika mycket.
Tänk efter: hur ofta hinner du berätta för dina vänner hur mycket de faktiskt betyder? Och tänk vad mycket såna ord kan värma i någons hjärta! Självklart ska man göra det andra dagar oxå! Men se alla hjärtans dag som en liten påminnelse om uppskattning om man nu har glömt av det den senaste tiden.
För min del vill jag göra något av den för jag älskar att hitta på, pyssla ihop och köpa saker till folk jag tycker om :) Sen att se den andra personens reaktion är nog det bästa av allt! Även att han redan innan han kom hem visste att han skulle få något av mig! :)
Så.. tisdag morgon fick jag ett par ursnygga glas av Mathias. De går knappt att beskriva så därför har jag tagit kort på dem. Vill även ha vinglas och karaff som hör till i samma serie :)
Tisdag kväll var jag färdig med Mathias lilla present. Det blev ett litet hop-plock... är så jag gillar att göra :)
En bok, ett bio-besök med mig och några chokladhjärtan (som hann ätas upp innan bilden togs)
Sen "råkade" jag gå över från butiken "pynt och sånt" till "the look" och hittade lite snygga kläder för halva reapriset :) Då kunde man bara inte låta bli att handla. En mysig stickad, lång, vit, kortärmad kofta och en öppen gråspräcklig tunika. Superfina båda två!
Såhär blev det tillsammans med ett långt spetslinne jag beställt från Halens.
utan den vita koftan ser det ut såhär :)
Tack o hej för idag! :D
Jag tillhör den sista gruppen. Jag tar inte alla hjärtans dag på hundra procent allvar men däremot gillar jag att göra något extra den dagen för min sambo. Jag anser att det är så lätt att i vardagen ta varandra för givet och dagarna bara rullar på och man rusar förbi varann medan veckorna rusar förbi. Så nu när det finns en dag, varför inte passa på att visa sina närmsta lite extra uppskattning när man har en hel dag till det :) Det måste inte vara den du är tillsammans med, dina vänner behöver det minst lika mycket.
Tänk efter: hur ofta hinner du berätta för dina vänner hur mycket de faktiskt betyder? Och tänk vad mycket såna ord kan värma i någons hjärta! Självklart ska man göra det andra dagar oxå! Men se alla hjärtans dag som en liten påminnelse om uppskattning om man nu har glömt av det den senaste tiden.
För min del vill jag göra något av den för jag älskar att hitta på, pyssla ihop och köpa saker till folk jag tycker om :) Sen att se den andra personens reaktion är nog det bästa av allt! Även att han redan innan han kom hem visste att han skulle få något av mig! :)
Så.. tisdag morgon fick jag ett par ursnygga glas av Mathias. De går knappt att beskriva så därför har jag tagit kort på dem. Vill även ha vinglas och karaff som hör till i samma serie :)
Tisdag kväll var jag färdig med Mathias lilla present. Det blev ett litet hop-plock... är så jag gillar att göra :)
En bok, ett bio-besök med mig och några chokladhjärtan (som hann ätas upp innan bilden togs)
Sen "råkade" jag gå över från butiken "pynt och sånt" till "the look" och hittade lite snygga kläder för halva reapriset :) Då kunde man bara inte låta bli att handla. En mysig stickad, lång, vit, kortärmad kofta och en öppen gråspräcklig tunika. Superfina båda två!
Såhär blev det tillsammans med ett långt spetslinne jag beställt från Halens.
utan den vita koftan ser det ut såhär :)
Tack o hej för idag! :D
Alla hjärtans dag!
Till alla er från mig!
En helt vanlig måndag...
Myser just nu under min fiiiiiina lila filt i soffan framför så ska det låta. Galningarna från galenskaparna är med och tävlar den här gången. Så under de 10 minuter som jag har suttit här har jag hunnit höra både "macken-låten" och "jag vill ha en synt farsan"... underbara låtar ju! :)
Den fiiina lila filten fick jag av Emelie i julklapp! Var en helt kanon julklapp, lite för bra för det har blivit hela familjens mysfilt så det är inte ofta som jag får ha den för mig själv. Ändå finns det 2 filtar till att välja på plus att pojkarna har en varsin mysfilt som de fått just för att använda på kvällarna i soffan.
Något te blev det däremot inte under filten. För teet fick jag hemma hos Tina tidigare ikväll då jag gick hem till henne för lite tjöt. Otroligt trevligt, för ju försöka roa mig själv så jag inte blir någon soffpotatis ;)
Imorse gick jag till gymmet apropå soffpotatis ;) Var där tillsammans med Fia, min trogna träningskompis :) Det gick jättebra, gick ovanligt lätt! Min träningsvärk sedan easylinen känns fortfarande som att den sitter kvar, annars är det för att jag inte låtit kroppen vila ordentligt sedan i fredags. Men den är ett tecken på att jag låter kroppen jobba och ger den en utmaning, så det är en skön och behaglig känsla! Idag testade jag även bellyback-maskinen på sidan istället för rakt fram, ett tips från träningsfreaket Emelie, hihi! KANONBRA TIPS!!! Fasen, mina "lovehandles" kommer vara borta snabbare än jag knäpper med fingrarna ;)
När jag kom hem från gymmet satte jag mig i köket för att varva ner en stund och snacka lite med Mathias. Upptäckte då en stor bula på knät... och den var blå! Kunde inte komma på vart jag kunde ha skadat mig. Och visst blåmärken får man ju lite när som... men en BULA! Hur ofta får man en sån på benen då? Jo, i och för sig, när jag slår i smalbenet i sidan av bordet brukar det bli en bula, men inte på knät!
Visst är den ful! Och sån gick jag runt med korta byxor på gymmet! Usch! Hihihi! Räcker ju med mina fula ärr på knät, behöver väl inte ha bulor oxå!
Gick sedan in i duschen... precis när jag hade fått av mig alla kläder och skulle in i duschen kom jag på att jag inte hade kört plankan än. Och Nina som vill få all träning gjord innan dusch gick helt spritt språngande näck ut i hallen och la mig på golvet i plank-ställning :P Så, då hade jag avklarat det oxå! TUR att folk inte ser vad man håller på med i sitt hus! Och nej, där jag var finns inga fönster så ingen kunde se mig! Mathias var nere i köket så inte heller han såg vad jag höll på med!
"MAN SKA HA HUSVAGN".. hehe... de kör på med sina låtar.... (Det var en liten parentes mitt i allt)
En sak till... det var en bild på ett alfabet... hans förklaring var "vi spelar alltid alfapet i husvagnen"... hahahahaha! Det är camping det! Fast nu för tiden blir det väl wordfeud ;) Alla sitter med varsin mobil o spelar wordfeud, haha... de moderna camparna!
I alla fall, nu gled jag iväg i mina tankar igen. I alla fall, när jag stod där i duschen försökte jag komma på när jag kunde ha åkt på denna hemska hemska skada. Jag menar, man får inte en stor blå bula på knät utan att komma ihåg det!
Kom fram till att enda gången som mitt knä hade gjort ont de sista dagarna var när jag skulle hoppa av Katinka igår. Jag skrapade nämligen det mot westernsadeln när jag skulle hoppa/glida av. Men att det blir sååå fult av ett litet skrap, det trodde jag aldrig!
Puss o hej från mig!
Den fiiina lila filten fick jag av Emelie i julklapp! Var en helt kanon julklapp, lite för bra för det har blivit hela familjens mysfilt så det är inte ofta som jag får ha den för mig själv. Ändå finns det 2 filtar till att välja på plus att pojkarna har en varsin mysfilt som de fått just för att använda på kvällarna i soffan.
Något te blev det däremot inte under filten. För teet fick jag hemma hos Tina tidigare ikväll då jag gick hem till henne för lite tjöt. Otroligt trevligt, för ju försöka roa mig själv så jag inte blir någon soffpotatis ;)
Imorse gick jag till gymmet apropå soffpotatis ;) Var där tillsammans med Fia, min trogna träningskompis :) Det gick jättebra, gick ovanligt lätt! Min träningsvärk sedan easylinen känns fortfarande som att den sitter kvar, annars är det för att jag inte låtit kroppen vila ordentligt sedan i fredags. Men den är ett tecken på att jag låter kroppen jobba och ger den en utmaning, så det är en skön och behaglig känsla! Idag testade jag även bellyback-maskinen på sidan istället för rakt fram, ett tips från träningsfreaket Emelie, hihi! KANONBRA TIPS!!! Fasen, mina "lovehandles" kommer vara borta snabbare än jag knäpper med fingrarna ;)
När jag kom hem från gymmet satte jag mig i köket för att varva ner en stund och snacka lite med Mathias. Upptäckte då en stor bula på knät... och den var blå! Kunde inte komma på vart jag kunde ha skadat mig. Och visst blåmärken får man ju lite när som... men en BULA! Hur ofta får man en sån på benen då? Jo, i och för sig, när jag slår i smalbenet i sidan av bordet brukar det bli en bula, men inte på knät!
Visst är den ful! Och sån gick jag runt med korta byxor på gymmet! Usch! Hihihi! Räcker ju med mina fula ärr på knät, behöver väl inte ha bulor oxå!
Gick sedan in i duschen... precis när jag hade fått av mig alla kläder och skulle in i duschen kom jag på att jag inte hade kört plankan än. Och Nina som vill få all träning gjord innan dusch gick helt spritt språngande näck ut i hallen och la mig på golvet i plank-ställning :P Så, då hade jag avklarat det oxå! TUR att folk inte ser vad man håller på med i sitt hus! Och nej, där jag var finns inga fönster så ingen kunde se mig! Mathias var nere i köket så inte heller han såg vad jag höll på med!
"MAN SKA HA HUSVAGN".. hehe... de kör på med sina låtar.... (Det var en liten parentes mitt i allt)
En sak till... det var en bild på ett alfabet... hans förklaring var "vi spelar alltid alfapet i husvagnen"... hahahahaha! Det är camping det! Fast nu för tiden blir det väl wordfeud ;) Alla sitter med varsin mobil o spelar wordfeud, haha... de moderna camparna!
I alla fall, nu gled jag iväg i mina tankar igen. I alla fall, när jag stod där i duschen försökte jag komma på när jag kunde ha åkt på denna hemska hemska skada. Jag menar, man får inte en stor blå bula på knät utan att komma ihåg det!
Kom fram till att enda gången som mitt knä hade gjort ont de sista dagarna var när jag skulle hoppa av Katinka igår. Jag skrapade nämligen det mot westernsadeln när jag skulle hoppa/glida av. Men att det blir sååå fult av ett litet skrap, det trodde jag aldrig!
Puss o hej från mig!
Hästar- som yin och yang!
Vart i stallet både lördag och söndag denna helgen! Det har varit en, ehhrmm, intressant upplevelse.
Kom till stallet vid 12 igår och mötte en otroligt kelig Katinka. Hon ville gosa hela tiden och var väldigt medgörlig. Hon njöt när jag borstade henne, lyfte hovarna utan att jag ens behövde be henne och stod precis där jag ville ha henne. Jag var så lycklig och räknade med en helt perfekt dag. Åsa ville tömköra Saga så jag bestämde mig för att promenera med Katinka med grimma och grimskaft.
KATINKA UNDER EN LUGN STUND!
Hon visade sitt rätta jag redan ute på gårdsplanen. Från stallet går en backe upp mot vägen. Där tyckte Katinka att vi skulle springa upp, jag var såklart av en helt annan åsikt vilket hon inte alls tyckte var roligt.
Vi promenerade sedan en bit utan problem... en bit...
En avtagsväg passerades utan problem... nästa avtagsväg tyckte Katinka att vi skulle gå in på. Jag var återigen av en annan åsikt. Blev en liten dragkamp som jag till slut vann.
Sedan blev det värre...
Hon ville inte alls gå bakom mig, hon ville inte gå alls... hon ville springa och hoppa och jäklas med mig!
Ena stunden var hon bakom mig för att i nästa stund rusa förbi. När jag ville svänga in på en avtagsväg för att en bil kom satte hon sig på tvären och slängde med huvudet. (under hela denna tid uppförde sig Saga exemplariskt)
FINA SAGA med Åsa och vovven Tequila!
Sedan fortsatte viljornas kamp! Katinka studsade runt, hon försökte rusa förbi mig. Svängde jag höger svängde hon vänster. Hon ställde sig skräckinjagande framför mig och slängde högt med huvudet för att försöka visa att hon bestämde.
Till slut skrek jag på Åsa att jag inte längre visste vad jag skulle göra... tyckte att mitt skällande inte hade någon som helst effekt.
Hon frågade om vi skulle byta häst för en stund? Den röda, envisa "ängeln" på min högra axel svarade "nej, för då vinner ju hon, låt mig försöka ett tag till, jag vill inte ge upp." Att den där röda jäveln alltid ska visa sig när jag är som mest rädd (mina ben var bokstavligt talat som spaghetti, vill påminna er om att jag är en väldigt feg feg feg hästtjej som inte alls vill ha med bångstyriga hästar att göra, i alla fall inte i den smarta delen av min hjärna) för rädd var jag verkligen!
Åsa röt i alla fall till på Katinka att lägga av vilket resulterade i att Katinka fick ännu ett ryck och gjorde ett språng mot Åsas håll. Detta gjorde inte Åsa nådig, hon slängde tyglarna i ansiktet på Katinka och röt till. Detta gjorde att jag blev lite modigare. Åsa berättade att enda gången man får "klappa till" en häst är när den kan skada dig. Hon sa att hästar "kickar" varann för att visa sitt personliga utrymme. Och om inte hästarna förstår vart vår gräns går måste vi visa dem det genom att göra något liknande. En häst får ALDRIG gå "över" dig, då vinner den mark!
Jag frågade om hon skulle stegra sig mot mig, för hon såg verkligen sådan ut när hon stod och studsade och gjorde sina tjutande läten (MEN JAG SLÄPPTE INTE TAGET!!! Fan va bäst jag äääär!) och då är man inte stor här på jorden vill jag lova!
I alla fall, så fort Åsa hade sagt till fortsatte vår kamp. Så fort hon svängde så svängde jag rakt om åt andra hållet... varenda gång hon passerade mig svängde jag rakt om. Den gången hon försökte springa förbi mig ännu en gång klappade jag till med grimskaftet på halsen och skrek "Du kan inte gå på mig din idiot, LÄGG AV". Detta gjorde på något sätt att jag vann mark... vår kamp blev lite jämnare och det var mera tjurighet och en spänd stämning mellan oss.... tills vi vände om hemåt.
Vändningen på vägen var som om att omvända Katinkas personlighet! Hon blev en helt annan häst. Hon ville kela och hon puffade på mig för att få bli klappad. Så allt vårt gräl var som bortblåst, herregud, jäkla häst!
Idag hade jag med mig Emelie ut till stallet. Vi skulle ut på en ridtur. Jag på Katinka, Emelie på Saga och Åsa som ledde vackra Whilmer!
I stallet var Katinka fortfarande kelig men hennes tjurighet var tillbaka så jag fruktade det värsta inför ridturen.
NEPP! Hon var en ängel! En snällare häst får man leta efter! Det var bara att njuta och vi fick en helt underbar ridtur i soligt vinterväder! :)
Saga studsade lite som vanligt så Emelie fick vara med om några språng men även Saga var riktigt duktig för att vara hon under vintern!
UNDERBARA HÄSTAR! Hur kunde jag vara utan dem så länge!!! :D
VACKRA VACKRA WHILMER!!!! Han måste ju oxå komma med på bild ibland!!! Här gosar han för fullt med Åsa! :D
Kom till stallet vid 12 igår och mötte en otroligt kelig Katinka. Hon ville gosa hela tiden och var väldigt medgörlig. Hon njöt när jag borstade henne, lyfte hovarna utan att jag ens behövde be henne och stod precis där jag ville ha henne. Jag var så lycklig och räknade med en helt perfekt dag. Åsa ville tömköra Saga så jag bestämde mig för att promenera med Katinka med grimma och grimskaft.
KATINKA UNDER EN LUGN STUND!
Hon visade sitt rätta jag redan ute på gårdsplanen. Från stallet går en backe upp mot vägen. Där tyckte Katinka att vi skulle springa upp, jag var såklart av en helt annan åsikt vilket hon inte alls tyckte var roligt.
Vi promenerade sedan en bit utan problem... en bit...
En avtagsväg passerades utan problem... nästa avtagsväg tyckte Katinka att vi skulle gå in på. Jag var återigen av en annan åsikt. Blev en liten dragkamp som jag till slut vann.
Sedan blev det värre...
Hon ville inte alls gå bakom mig, hon ville inte gå alls... hon ville springa och hoppa och jäklas med mig!
Ena stunden var hon bakom mig för att i nästa stund rusa förbi. När jag ville svänga in på en avtagsväg för att en bil kom satte hon sig på tvären och slängde med huvudet. (under hela denna tid uppförde sig Saga exemplariskt)
FINA SAGA med Åsa och vovven Tequila!
Sedan fortsatte viljornas kamp! Katinka studsade runt, hon försökte rusa förbi mig. Svängde jag höger svängde hon vänster. Hon ställde sig skräckinjagande framför mig och slängde högt med huvudet för att försöka visa att hon bestämde.
Till slut skrek jag på Åsa att jag inte längre visste vad jag skulle göra... tyckte att mitt skällande inte hade någon som helst effekt.
Hon frågade om vi skulle byta häst för en stund? Den röda, envisa "ängeln" på min högra axel svarade "nej, för då vinner ju hon, låt mig försöka ett tag till, jag vill inte ge upp." Att den där röda jäveln alltid ska visa sig när jag är som mest rädd (mina ben var bokstavligt talat som spaghetti, vill påminna er om att jag är en väldigt feg feg feg hästtjej som inte alls vill ha med bångstyriga hästar att göra, i alla fall inte i den smarta delen av min hjärna) för rädd var jag verkligen!
Åsa röt i alla fall till på Katinka att lägga av vilket resulterade i att Katinka fick ännu ett ryck och gjorde ett språng mot Åsas håll. Detta gjorde inte Åsa nådig, hon slängde tyglarna i ansiktet på Katinka och röt till. Detta gjorde att jag blev lite modigare. Åsa berättade att enda gången man får "klappa till" en häst är när den kan skada dig. Hon sa att hästar "kickar" varann för att visa sitt personliga utrymme. Och om inte hästarna förstår vart vår gräns går måste vi visa dem det genom att göra något liknande. En häst får ALDRIG gå "över" dig, då vinner den mark!
Jag frågade om hon skulle stegra sig mot mig, för hon såg verkligen sådan ut när hon stod och studsade och gjorde sina tjutande läten (MEN JAG SLÄPPTE INTE TAGET!!! Fan va bäst jag äääär!) och då är man inte stor här på jorden vill jag lova!
I alla fall, så fort Åsa hade sagt till fortsatte vår kamp. Så fort hon svängde så svängde jag rakt om åt andra hållet... varenda gång hon passerade mig svängde jag rakt om. Den gången hon försökte springa förbi mig ännu en gång klappade jag till med grimskaftet på halsen och skrek "Du kan inte gå på mig din idiot, LÄGG AV". Detta gjorde på något sätt att jag vann mark... vår kamp blev lite jämnare och det var mera tjurighet och en spänd stämning mellan oss.... tills vi vände om hemåt.
Vändningen på vägen var som om att omvända Katinkas personlighet! Hon blev en helt annan häst. Hon ville kela och hon puffade på mig för att få bli klappad. Så allt vårt gräl var som bortblåst, herregud, jäkla häst!
Idag hade jag med mig Emelie ut till stallet. Vi skulle ut på en ridtur. Jag på Katinka, Emelie på Saga och Åsa som ledde vackra Whilmer!
I stallet var Katinka fortfarande kelig men hennes tjurighet var tillbaka så jag fruktade det värsta inför ridturen.
NEPP! Hon var en ängel! En snällare häst får man leta efter! Det var bara att njuta och vi fick en helt underbar ridtur i soligt vinterväder! :)
Saga studsade lite som vanligt så Emelie fick vara med om några språng men även Saga var riktigt duktig för att vara hon under vintern!
UNDERBARA HÄSTAR! Hur kunde jag vara utan dem så länge!!! :D
VACKRA VACKRA WHILMER!!!! Han måste ju oxå komma med på bild ibland!!! Här gosar han för fullt med Åsa! :D
Easyline
Igår var det äntligen dags! Jag skulle testa easyline för första gången!
Jag var något nervös då jag inte hade en aning om hur det skulle gå till. Det enda jag visste var det jag hade fått berättat från Mathias:
"man går runt på olika stationer och följer en lampa i mitten som blir röd/grön. Man kryper ut därifrån."
Jahopp... det sa inte så värst mycket. Men de hade lugnat mig med att instruktören går igenom alla stationer om det är någon ny med...yeah right!!!
Kom in där tillsammans med Mathias som precis hade kört ett spinningpass (duktiga älskling!) och väntade mig en genomgång. Kom ingen... istället sa instruktören några snabba ord och sen startade han musiken. Alla satte igång på den station de hade valt att börja med. Där stod jag framför en stepup-bräda och hade ingen aning om vad för övning det var mening jag skulle göra. Halva tiden av de 30 sekunder man har på en station gick åt till att stå o se dum ut (kändes så i alla fall) innan jag lyckades få kontakt med honom och få honom att förstå att jag var ny. Inte alls pinsamt!!! Därför hatar jag att vara ensam om att vara ny på saker o ting... man lyckas alltid göra bort sig!
Till slut var jag igång i alla fall och fick hjälp att starta igång på varje station. Jag smygtittade en hel del på Mathias, som snällt nog hela tiden var stationen före, så jag visste oftast vad som skulle göras... på ett ungefär ;)
Första varvet var det som sagt 30 sekunder på varje station, det kändes helt okej. Sen fick vi en snabb vattenpaus för att sen köra ett varv till, 45 sekunder per station. Jag vet, det låter hur enkelt som helst! NEJ!!!! Det är det inte! Jag var helt slut efter halva andra varvet! Mina arm och benmuskler ville inte mer!
Dessutom försvårade han andra varvet. Första varvet skulle vi köra vanliga step-ups på brädorna.. andra varvet ändrade han det till att vissa brädor skulle man köra PLANKAN, vissa sit-ups och en del skulle man sitta på en bräda med benen i luften och armarna korsade över bröstet. Mina magmuskler skakade när vi gick ut från lokalen!
Men fasen vilken genomkörare och vad roligt det var! Man blir så sporrad när man ser att alla andra fixar det, då kan man själv inte ge upp och vara sämre!
Ska absolut fortsätta med detta en gång i veckan! Dessutom ligger det i toppen bland de mest fettförbrännande passen man kan köra... och det är ju bra! :)
Jag var något nervös då jag inte hade en aning om hur det skulle gå till. Det enda jag visste var det jag hade fått berättat från Mathias:
"man går runt på olika stationer och följer en lampa i mitten som blir röd/grön. Man kryper ut därifrån."
Jahopp... det sa inte så värst mycket. Men de hade lugnat mig med att instruktören går igenom alla stationer om det är någon ny med...yeah right!!!
Kom in där tillsammans med Mathias som precis hade kört ett spinningpass (duktiga älskling!) och väntade mig en genomgång. Kom ingen... istället sa instruktören några snabba ord och sen startade han musiken. Alla satte igång på den station de hade valt att börja med. Där stod jag framför en stepup-bräda och hade ingen aning om vad för övning det var mening jag skulle göra. Halva tiden av de 30 sekunder man har på en station gick åt till att stå o se dum ut (kändes så i alla fall) innan jag lyckades få kontakt med honom och få honom att förstå att jag var ny. Inte alls pinsamt!!! Därför hatar jag att vara ensam om att vara ny på saker o ting... man lyckas alltid göra bort sig!
Till slut var jag igång i alla fall och fick hjälp att starta igång på varje station. Jag smygtittade en hel del på Mathias, som snällt nog hela tiden var stationen före, så jag visste oftast vad som skulle göras... på ett ungefär ;)
Första varvet var det som sagt 30 sekunder på varje station, det kändes helt okej. Sen fick vi en snabb vattenpaus för att sen köra ett varv till, 45 sekunder per station. Jag vet, det låter hur enkelt som helst! NEJ!!!! Det är det inte! Jag var helt slut efter halva andra varvet! Mina arm och benmuskler ville inte mer!
Dessutom försvårade han andra varvet. Första varvet skulle vi köra vanliga step-ups på brädorna.. andra varvet ändrade han det till att vissa brädor skulle man köra PLANKAN, vissa sit-ups och en del skulle man sitta på en bräda med benen i luften och armarna korsade över bröstet. Mina magmuskler skakade när vi gick ut från lokalen!
Men fasen vilken genomkörare och vad roligt det var! Man blir så sporrad när man ser att alla andra fixar det, då kan man själv inte ge upp och vara sämre!
Ska absolut fortsätta med detta en gång i veckan! Dessutom ligger det i toppen bland de mest fettförbrännande passen man kan köra... och det är ju bra! :)
Äntligen igång!
Nä, egentligen syftar jag ju inte på min bloggsida. Även att det är skönt att vara tillbaka här igen. Jag är kass på att skriva regebundet då det händer så mycket i mitt liv och jag är en upptagen kvinna ;) Men jag gör så gott jag kan och det får ni hålla till godo med.
Nej, min rubrik syftar på tränandet.
Under nyår var jag sjuk. Därefter skadade jag ryggen när jag var iväg och red Valle-plutten och fick ta det lugnt i 2-3 veckor. Under denna tid åkte jag på en ny dunderförskylning som gjorde att uppehållet från träningen förlängdes ytterligare. Så sedan julhelgen känns det som att det är först nu som jag har kommit igång på riktigt igen!
Invägningen på specialvågen som jag skulle ha gjort i mitten av januari hoppade jag såklart över. Ville inte åka på en depression oxå uppepå allt, hehe!
Så mitt nya mål är mitten av Mars. Då hoppas jag att jag har varit i gång regelbundet och hunnit bränna fett och bygga muskler.
Denna veckan har varit väldigt aktiv. I måndags morse gick jag till gymmet ensam. Sambon jobbade och min "personliga tränare" orkade inte hoppa upp ur sängen, hehe! En lite rolig grej kanske: min "personliga tränare",som snarare kanske är en träningskompis, är även min sambos ex och pojkarnas mamma. Många som tycker att det är väldigt underligt att jag tränar och umgås på det sättet med min sambos ex. Men de har en väldigt bra kontakt och jag och hon kommer också väldigt bra överrens. Hon är en glad tjej som är lätt att umgås med. På så sätt har jag haft en väldig tur, sambons ex är inget "psycho" som många vänner behövt råka ut för i deras relationer :P
I alla fall, någon som märkt att jag är duktig på att flyta ut ganska rejält från ämnet? Jag börjar med en sak och har helt plötsligt glidit in på något helt annat. Hehe... är likadan att prata med, jobbigt, jag vet! :P Är ganska jobbigt att komma tillbaka till ursprungsämnet, om man ens kommer ihåg vad man började prata om.
I alla fall (IGEN!!!), i tisdags återgick jag till zumban efter ett långt långt uppehåll. Herreshit vad svårt det var! Svårighetsgraden har antingen ökat eller så har jag blivit trögare! Hängde inte alls med på samma sätt längre! Men det är något jag ska fortsätta med ungefär en gång i veckan. Bra sätt att hålla fläsket igång :)
Igår tog jag en välförtjänt vilodag!
Idag var jag på gymmet med sambons ex (Fia) igen. När jag sen kom hem blev det 15*2 på abslide och 45+30 sekunder planka. Så nu är hela min kropp rejält genomkörd!
Imorgon blir det easyline för första gången någonsin. Jag anmälde Mathias när jag var där i måndags och fick förfrågan varför inte jag skulle vara med. Så igår bestämde jag mig för att testa o ringa o anmäla mig oxå, jag fick sista platsen. Mathias ska köra både spinningpass och easyline. Jag håller mig till ett pass till och börja med.
Min morot i allt det här tränandet är ju Emelie! Kära Emelie som har blivit ett riktigt träningsfreak! Och om hon ska vara beach 2012 så ska väl fan inte jag vara sämre? Eller? Nej, just det! Sen är det ju svårt att hänga med i hennes tempo, för hon är inte riktigt klok ;) Men jag gör mitt bästa i alla fall :D
GOASTE EMELIE!
Nej, min rubrik syftar på tränandet.
Under nyår var jag sjuk. Därefter skadade jag ryggen när jag var iväg och red Valle-plutten och fick ta det lugnt i 2-3 veckor. Under denna tid åkte jag på en ny dunderförskylning som gjorde att uppehållet från träningen förlängdes ytterligare. Så sedan julhelgen känns det som att det är först nu som jag har kommit igång på riktigt igen!
Invägningen på specialvågen som jag skulle ha gjort i mitten av januari hoppade jag såklart över. Ville inte åka på en depression oxå uppepå allt, hehe!
Så mitt nya mål är mitten av Mars. Då hoppas jag att jag har varit i gång regelbundet och hunnit bränna fett och bygga muskler.
Denna veckan har varit väldigt aktiv. I måndags morse gick jag till gymmet ensam. Sambon jobbade och min "personliga tränare" orkade inte hoppa upp ur sängen, hehe! En lite rolig grej kanske: min "personliga tränare",som snarare kanske är en träningskompis, är även min sambos ex och pojkarnas mamma. Många som tycker att det är väldigt underligt att jag tränar och umgås på det sättet med min sambos ex. Men de har en väldigt bra kontakt och jag och hon kommer också väldigt bra överrens. Hon är en glad tjej som är lätt att umgås med. På så sätt har jag haft en väldig tur, sambons ex är inget "psycho" som många vänner behövt råka ut för i deras relationer :P
I alla fall, någon som märkt att jag är duktig på att flyta ut ganska rejält från ämnet? Jag börjar med en sak och har helt plötsligt glidit in på något helt annat. Hehe... är likadan att prata med, jobbigt, jag vet! :P Är ganska jobbigt att komma tillbaka till ursprungsämnet, om man ens kommer ihåg vad man började prata om.
I alla fall (IGEN!!!), i tisdags återgick jag till zumban efter ett långt långt uppehåll. Herreshit vad svårt det var! Svårighetsgraden har antingen ökat eller så har jag blivit trögare! Hängde inte alls med på samma sätt längre! Men det är något jag ska fortsätta med ungefär en gång i veckan. Bra sätt att hålla fläsket igång :)
Igår tog jag en välförtjänt vilodag!
Idag var jag på gymmet med sambons ex (Fia) igen. När jag sen kom hem blev det 15*2 på abslide och 45+30 sekunder planka. Så nu är hela min kropp rejält genomkörd!
Imorgon blir det easyline för första gången någonsin. Jag anmälde Mathias när jag var där i måndags och fick förfrågan varför inte jag skulle vara med. Så igår bestämde jag mig för att testa o ringa o anmäla mig oxå, jag fick sista platsen. Mathias ska köra både spinningpass och easyline. Jag håller mig till ett pass till och börja med.
Min morot i allt det här tränandet är ju Emelie! Kära Emelie som har blivit ett riktigt träningsfreak! Och om hon ska vara beach 2012 så ska väl fan inte jag vara sämre? Eller? Nej, just det! Sen är det ju svårt att hänga med i hennes tempo, för hon är inte riktigt klok ;) Men jag gör mitt bästa i alla fall :D
GOASTE EMELIE!
Underbaraste Valle!!!
Mia och jag har länge pratat om att åka ut till Valle och Buster för att hälsa på och kanske rida en tur.
I fredags blev det äntligen dags! Det var år och dar sedan jag sist såg Valle och jag längtade efter att få komma ut till honom igen.
Valle har en väldigt speciell plats i mitt hjärta och det finns nog ingen som kan ta den platsen. Katinka är en underbar häst men hon är inte Valle. Att rida Valle och att rida Katinka går inte ens att jämföra. Det är två helt olika hästar med två helt olika ridstilar :)
På Katinka går det snabbt och gärna i westernsadel. På Valle sitter man barbacka vare sig man vill eller inte. På honom är det lufsande som gäller, även där vare sig man vill eller inte :)
På Katinka sitter man som man ska på en häst... man har inga problem att knipa åt med benen runt henne.
På Valle får man hålla tag i manen för allt man är värd och hoppas på att hans stora mage ska hindra en från att glida av.
Det som dessa hästar har gemensamt är att båda har en stor portion personlighet och vilja.
Katinka
Valle
Mia hade sedan tidigare sagt att hon tyckte att jag skulle testa Buster också som, enligt henne, var en coollugn häst. När hon suttit på honom en stund hade hon ändrat åsikt. Han var hyperstissig och ville bara iväg på en galopprunda hela tiden.
Jag kan inte säga att Valle var så mycket bättre förutom att han var sitt vanliga coollugna jag. Annars kände jag inte igen honom.
För det första testade han mig flera gånger i stallet. Han försökte rymma från boxen två gånger när boxdörren stod öppen. När jag sen skulle tränsa honom blev det en kamp om vem som var envisast. Han körde ner huvudet, han slängde med huvudet, han drog upp det så högt att jag inte nådde och han ruskade på det så fort bettet kom för nära munnen.
Men till slut var vi äntligen redo att rida iväg.
Jag fick hjälp av en gammal hästvagn för att hoppa upp på honom... oviga Nina fick kämpa lite ;)
Sen bar det av :)
Inte heller nu kände jag igen den gamla Valle jag brukade sitta på. Den Valle gick nämligen sakta och man fick kämpa så in i för att ens få honom att öka på skritten. Denna gång var det annorlunda.
Jag tryckte till lite med benen för att jag tyckte att han skulle vakna till... det resulterade i en snabb trav.
Hela ridturen var en kamp mellan två envisa personligheter: Jag som vill bestämma när vi skulle trava, och han som ville trava hela tiden.
Den roligaste biten vi travade var en lång uppförsbacke. Mia red, som vanligt, före på Buster och efter kom jag och Valle. Jag bestämde mig för att få fram honom i galopp så jag slet tag i manen och knep åt med benen och manade på honom. Tyvärr har han nog inte fått vara ute så mycket så hans galoppmuskler existerade inte. Men jävlar vad han travade... det gick verkligen undan och jag bara njöt!
Mia på en Buster på tå :P
Från hästryggen.
När vi kom tillbaka märkte jag hur blöt jag var på insidan av låren och i rumpan. Hela hästen var helt dyngsur, oj vad han hade svettats!
Ett stycke väldigt svettig häst :)
Så nu har jag en fruktansvärd träningsvärk, ryggproblem och en stoooor längtan tillbaka! Har verkligen fått mersmak! Jag är så nöjd om jag får komma ut och rida min favoritardenner någon gång i månaden! Att sen få rida med Mia igen är inte heller fy skam. Vi har alltid så himla skoj när vi är bland hästar tillsammans! Har verkligen saknat det!
I fredags blev det äntligen dags! Det var år och dar sedan jag sist såg Valle och jag längtade efter att få komma ut till honom igen.
Valle har en väldigt speciell plats i mitt hjärta och det finns nog ingen som kan ta den platsen. Katinka är en underbar häst men hon är inte Valle. Att rida Valle och att rida Katinka går inte ens att jämföra. Det är två helt olika hästar med två helt olika ridstilar :)
På Katinka går det snabbt och gärna i westernsadel. På Valle sitter man barbacka vare sig man vill eller inte. På honom är det lufsande som gäller, även där vare sig man vill eller inte :)
På Katinka sitter man som man ska på en häst... man har inga problem att knipa åt med benen runt henne.
På Valle får man hålla tag i manen för allt man är värd och hoppas på att hans stora mage ska hindra en från att glida av.
Det som dessa hästar har gemensamt är att båda har en stor portion personlighet och vilja.
Katinka
Valle
Mia hade sedan tidigare sagt att hon tyckte att jag skulle testa Buster också som, enligt henne, var en coollugn häst. När hon suttit på honom en stund hade hon ändrat åsikt. Han var hyperstissig och ville bara iväg på en galopprunda hela tiden.
Jag kan inte säga att Valle var så mycket bättre förutom att han var sitt vanliga coollugna jag. Annars kände jag inte igen honom.
För det första testade han mig flera gånger i stallet. Han försökte rymma från boxen två gånger när boxdörren stod öppen. När jag sen skulle tränsa honom blev det en kamp om vem som var envisast. Han körde ner huvudet, han slängde med huvudet, han drog upp det så högt att jag inte nådde och han ruskade på det så fort bettet kom för nära munnen.
Men till slut var vi äntligen redo att rida iväg.
Jag fick hjälp av en gammal hästvagn för att hoppa upp på honom... oviga Nina fick kämpa lite ;)
Sen bar det av :)
Inte heller nu kände jag igen den gamla Valle jag brukade sitta på. Den Valle gick nämligen sakta och man fick kämpa så in i för att ens få honom att öka på skritten. Denna gång var det annorlunda.
Jag tryckte till lite med benen för att jag tyckte att han skulle vakna till... det resulterade i en snabb trav.
Hela ridturen var en kamp mellan två envisa personligheter: Jag som vill bestämma när vi skulle trava, och han som ville trava hela tiden.
Den roligaste biten vi travade var en lång uppförsbacke. Mia red, som vanligt, före på Buster och efter kom jag och Valle. Jag bestämde mig för att få fram honom i galopp så jag slet tag i manen och knep åt med benen och manade på honom. Tyvärr har han nog inte fått vara ute så mycket så hans galoppmuskler existerade inte. Men jävlar vad han travade... det gick verkligen undan och jag bara njöt!
Mia på en Buster på tå :P
Från hästryggen. När vi kom tillbaka märkte jag hur blöt jag var på insidan av låren och i rumpan. Hela hästen var helt dyngsur, oj vad han hade svettats!
Ett stycke väldigt svettig häst :)Så nu har jag en fruktansvärd träningsvärk, ryggproblem och en stoooor längtan tillbaka! Har verkligen fått mersmak! Jag är så nöjd om jag får komma ut och rida min favoritardenner någon gång i månaden! Att sen få rida med Mia igen är inte heller fy skam. Vi har alltid så himla skoj när vi är bland hästar tillsammans! Har verkligen saknat det!
