Dark Angel

Klockan 11 imorse springer jag, bakfull, upp till telefonen som ringer för fullt. Det är Mia som undrar om jag bestämt mig angående att följa med till stallet. Jag tror att jag muttrar något om att jag ringer tillbaka vid 12 och lämnar besked.

Min nattgäst på soffan ligger och stirrar tomt in i väggen, ser extremt uttråkad ut. Så istället för att gå o lägga mig igen hämtar jag täcket i sängen, sveper in mig och hoppar upp i soffan för att snacka skit :) Vi är båda ungefär lika sega och får nog inte så värst mycket vettigt sagt. Fortsätter vårt goda skratt åt Öja som vart totalt tokig kvällen innan och var beredd på att betala 750 kr för taxi hem... för att få sova i sin egen säng *naaaawwwww*

Efter en stund tar vi varann i kragen o kommer till liv... någorlunda iaf :P

Hittar en lämplig buss och nattgästen far iväg hem till Tranås. En liten parentes: Puckot åker hem utan sina nycklar som ligger kvar på min soffa vilket han kommer på när han är hemma. Nina får sig ett otroligt skadeglatt och långt skratt när hon får veta nyheten! Han har så att säga "gjort en Öja".

Efter nattgästen åkt hem drar jag på mina extremt sexiga ridkläder, i form av mysbyxor, fleecetröja, väst och kängor,  drar på hunden kopplet och drar iväg till stallet långt ut i ingenstans...

Jag och Lea möter, när vi kommer fram till stallet, en kåt hanhund som genast sätter fart efter Lea för att försöka charma henne. Han lyckas såklart inte! Jag har uppfostrat min flicka bra!

Sen är det ju... STALLET.... dit in ska jag gå nu, för första gången på flera år. Jag har alltid varit en mes vad gäller hästar. Och det har alltid varit Mia som ändå lyckats lura ut mig till stallet. Jag gillar ju att rida, är snarare hästar jag är lite smårädd för. Kommer in i stallet och där ser jag 3 stora åbäken. Buster, Tippan och såklart... VALLE! Min favorit, snyggingen, den enda!!! Efter ett tag uppmärksammar Mia mig på att det finns en fjärde, i en liten box står världens sötaste lilla shettis... Mini :) Sååå söt... han bara ber om en puss på sin mjuka mule. Men fega Nina bara klappar honom lite på mulen och berättar hur otroligt söt han är.

Sen är det bara att ta tag i sin rädsla. Mia plockar ut Valle ur boxen och jag får ju helt enkelt börja borsta honom. Sen kommer hovarna... dessa stora hovar som kan göra en massa massa skada!
Men jag och Valle har en speciell kommunikation så jag börjar snacka med honom.

          
Valle                                      Buster


"du, valle, nu är det så att jag ska ta dina hovar. Så gör nu inget dumt så lovar jag att vara snäll mot dig? Okej? Braaa... fan, vi förstår varann du och jag. Jaha... shit, bakhoven.. du... Valle... stå nu riktigt stilla... nä men valle, vad söt du är, du lyfter hoven innan jag ens hunnit dit. Good communication kallas det, vi har nåt speciellt du och jag" osv

Lyckas till slut få iordning hästen och ut på vägen det bär. Jag på Valle, Mia på Buster och Lea i longeringslina bredvid Buster. Jag har fullt upp med att få Valle att gå istället för att springa så all min kraft går åt till att luta mig bakåt och draaa i tyglarna. Därför överlåter jag Lea till Mia, som är lite mer van vid det här med att skumpa runt på hästar.

Menar inte att jag är helt ovan har ändå ridit till och från från det att jag var typ 7 år gammal. Men Mia har ju haft häst eller lånat häst sålänge jag känt henne, och det mina damer och herrar, det är en mindre evighet ;)

Vi är ute och rider i en timme... sitter däruppe och njuter av solen som får snön på mark och träd att gnistra så vackert. Valle springer lite ibland och vissa stunder får jag honom att gå så pass fint att jag nästan kan slappna av helt och hållet utan att tjockisen vill börja springa igen. Han springer nämligen inte för att han har en massa energi, nej, han springer för att det är mer ansträngande att pulsa fram i snön. Sen tror jag också att han blev lite orolig ibland när Buster, med sina långa ben och långa kliv, försvann bakom träden.


Taget från hästryggen

Nu är jag återigen hästbiten, eller som jag vill kalla det, Vallebiten! Finns nog nämligen ingen annan häst i världen som skulle få mig att känna mig så trygg som Valle gör. Han är min hästgud, hehe! Så, Mia, nu blir du inte av med varken mig eller Lea så lätt därute i stallet!

                                                                                             
Jag och Valle (jag sitter som en säck potatis!!!)                                Jag o Valle hemma igen (se hur svettig han är)


En nackdel med denna ridning är träningsvärken!!!! Det började 1 timme efter jag hade hoppat av hästen och jag vill ens inte veta hur jag kommer må imorgon! Tänk själva; att klamra er fast på en häst, som skumpar fram i trav, utan sadel och bara en tygbit mellan er och hästen. Det är inte lätt vill jag lova, man använder alla muskler man har för att hålla sig kvar. (Särskilt i uppförsbackarna när man känner hur man glider bakåt)

Nu är det dags för guitarhero här... lagom ansträngande kväll för min del. Trevligt sällskap har jag också... :)