Klantigheten rymde...
"Jaha, så har Nina klantat till det igen.
Veckan efter jag"
Ja, så mycket av mitt inlägg fanns kvar efter jag hade sparat och publicerat det. Jag var lagom lycklig vill jag lova!
Hela inlägget bara försvann ut i ingenstans... och det vägrar komma tillbaka!
Jag sitter nu här och funderar på om jag ska orkar skriva om detta inlägg eller om jag ska strunta i att låta er få veta vad det är jag har klantat till...
Jag var väldigt nöjd med detta inlägg och jag vet ju att det inte kommer bli lika bra igen, vilket gör att man blir ännu mer irriterad på blogg.se som låter mitt inlägg smita utan att de fångar upp det!
Sitter just nu i Tidaholm med min klantighet och är hemma från jobbet p.g.a min klantighet. Ja, klantigheten är som sagt det jag skrev om i förra inlägget... som blogg.se lät rymma... och som ni (mina väldigt få läsare) inte har fått läsa om än...
om någonsin...
Ska nu på upptäcktspromenad i Tidaholm och försöka mig på att ta mig till apoteket och tillbaka hem igen utan att gå vilse på vägen. Mitt lokalsinne är inte av denna värld... se på min mamma och man kan förstå vart jag har ärvt denna kassa förmåga från. Min mamma kan inte promenera runt på A6 (shoppingcenter i Jönköping), där vi har handlat sedan jag var liten, utan att promenera bort sig och inte veta vart hon befinner sig eller åt vilket håll hon ska gå.
Riktigt så illa ställt är det inte för mig... men jag är inte långt därifrån. Nya städer är ett helvete för mig... även att de kanske inte är så stora ;)
Är van att folk skrattar åt mig och Mathias kommer göra likadant när jag ringer nånstans från Tidaholm och undrar vart jag är. Mathias; räkna med att jag ringer runt 14-tiden ;)
Jag berättar, gott folk, om jag kommer hem igen utan ett samtal... isf är det ett mirakel som skett!
Wish me luck!
Veckan efter jag"
Ja, så mycket av mitt inlägg fanns kvar efter jag hade sparat och publicerat det. Jag var lagom lycklig vill jag lova!
Hela inlägget bara försvann ut i ingenstans... och det vägrar komma tillbaka!
Jag sitter nu här och funderar på om jag ska orkar skriva om detta inlägg eller om jag ska strunta i att låta er få veta vad det är jag har klantat till...
Jag var väldigt nöjd med detta inlägg och jag vet ju att det inte kommer bli lika bra igen, vilket gör att man blir ännu mer irriterad på blogg.se som låter mitt inlägg smita utan att de fångar upp det!
Sitter just nu i Tidaholm med min klantighet och är hemma från jobbet p.g.a min klantighet. Ja, klantigheten är som sagt det jag skrev om i förra inlägget... som blogg.se lät rymma... och som ni (mina väldigt få läsare) inte har fått läsa om än...
om någonsin...
Ska nu på upptäcktspromenad i Tidaholm och försöka mig på att ta mig till apoteket och tillbaka hem igen utan att gå vilse på vägen. Mitt lokalsinne är inte av denna värld... se på min mamma och man kan förstå vart jag har ärvt denna kassa förmåga från. Min mamma kan inte promenera runt på A6 (shoppingcenter i Jönköping), där vi har handlat sedan jag var liten, utan att promenera bort sig och inte veta vart hon befinner sig eller åt vilket håll hon ska gå.
Riktigt så illa ställt är det inte för mig... men jag är inte långt därifrån. Nya städer är ett helvete för mig... även att de kanske inte är så stora ;)
Är van att folk skrattar åt mig och Mathias kommer göra likadant när jag ringer nånstans från Tidaholm och undrar vart jag är. Mathias; räkna med att jag ringer runt 14-tiden ;)
Jag berättar, gott folk, om jag kommer hem igen utan ett samtal... isf är det ett mirakel som skett!
Wish me luck!
Kommentarer
Trackback
