Så lite kan värma så mycket...
I fredags åkte jag till Mathias...
Jag kom dit runt 16.00 och var helt slut. Var inte bara en gång som jag kände hur segt det var att sitta bakom ratten en hel timme.
Väl framme "krävde" jag att få ta en power-nap på typ 30 minuter. Gick och slängde mig i sängen och tänkte att jag slocknar säkert på en gång.
Så blev inte fallet... jag hade en "väckarklocka" i form av Mathias som babblade i ett. Han var på sitt fredagshumör och var som ett barn som fått i sig för mycket socker. Tror t.o.m att jag frågade honom vad han hade druckit under dagen och om han VERKLIGEN var nykter.
Så, så småningom fick han även mig pigg och vi låg där och snackade om allt mellan himmel och jord. Efter ett tag tittar jag på klockan och upptäcker att den är 17.45. Det är alltså 45 minuter kvar till bion vi skulle se börjar. Det blev att flyga upp ur sängen, strunta i duschen, snabb-promenad med Lea och sen rusa ut till bilen. Sen åkte vi så snabbt så jag ibland kände för att hålla mig fast i svängarna.
Vi hann till bion och såg "The proposal". En riktigt rolig film och jag fick skratta en hel del. Efter bion bjöd Mathias ut mig på en restaurang i Skövde.
Blev "tvingad" till att äta förrätt och beställde därför vitlöksbröd som jag åt några bitar av. Som huvudrätt åt vi båda två plankstek med fläskfile. Det var riktigt gott men tyvärr hann jag bli lite mätt redan av brödet och orkade därför inte äta upp all min mat. Slängde över en bit av fläskfilen på Mathias planka som han sedan så fint fick äta upp... Muhaha... hämnden är ljuv ibland :)
Mätta och glada och nöjda begav vi oss sedan hemåt.
När vi kom hem fick jag veta att jag egentligen skulle ha fått ett gulligt kort av Mathias på restaurangen som han sen tyvärr hade glömt bort i stressen.
Jag, min fjant, som aldrig nånsin har fått ett kort av någon blev så glad så jag knappt visste vart jag skulle ta vägen. Tyvärr är jag kass på att visa det så det enda jag sa var "jaha, men kan jag inte få det nu då?"
Men, nej, det fick jag inte :( Han tyckte att ögonblicket var förbi och att han dessutom hade avslöjat det nu.
Så det som jag blev sååå glad för så att hjärtat hoppade trippel-volter i bröstet på mig... nej, det får jag inte nu :( Så nu försöker jag vara glad för något jag egentligen skulle ha fått och som finns där framför näsan på mig... MEN jag får det inte.
Det är ungefär som att få en julklapp man önskat sig jättelänge som man sedan får veta är fabriksfel på och som måste lämnas in för lagning i nån månad och att man därför inte får leka med den...
*Stor suck*
Men jag har nog den gulligaste killen på denna sidan jordklotet som ens tänker en sån tanke :D
Jag kom dit runt 16.00 och var helt slut. Var inte bara en gång som jag kände hur segt det var att sitta bakom ratten en hel timme.
Väl framme "krävde" jag att få ta en power-nap på typ 30 minuter. Gick och slängde mig i sängen och tänkte att jag slocknar säkert på en gång.
Så blev inte fallet... jag hade en "väckarklocka" i form av Mathias som babblade i ett. Han var på sitt fredagshumör och var som ett barn som fått i sig för mycket socker. Tror t.o.m att jag frågade honom vad han hade druckit under dagen och om han VERKLIGEN var nykter.
Så, så småningom fick han även mig pigg och vi låg där och snackade om allt mellan himmel och jord. Efter ett tag tittar jag på klockan och upptäcker att den är 17.45. Det är alltså 45 minuter kvar till bion vi skulle se börjar. Det blev att flyga upp ur sängen, strunta i duschen, snabb-promenad med Lea och sen rusa ut till bilen. Sen åkte vi så snabbt så jag ibland kände för att hålla mig fast i svängarna.
Vi hann till bion och såg "The proposal". En riktigt rolig film och jag fick skratta en hel del. Efter bion bjöd Mathias ut mig på en restaurang i Skövde.
Blev "tvingad" till att äta förrätt och beställde därför vitlöksbröd som jag åt några bitar av. Som huvudrätt åt vi båda två plankstek med fläskfile. Det var riktigt gott men tyvärr hann jag bli lite mätt redan av brödet och orkade därför inte äta upp all min mat. Slängde över en bit av fläskfilen på Mathias planka som han sedan så fint fick äta upp... Muhaha... hämnden är ljuv ibland :)
Mätta och glada och nöjda begav vi oss sedan hemåt.
När vi kom hem fick jag veta att jag egentligen skulle ha fått ett gulligt kort av Mathias på restaurangen som han sen tyvärr hade glömt bort i stressen.
Jag, min fjant, som aldrig nånsin har fått ett kort av någon blev så glad så jag knappt visste vart jag skulle ta vägen. Tyvärr är jag kass på att visa det så det enda jag sa var "jaha, men kan jag inte få det nu då?"
Men, nej, det fick jag inte :( Han tyckte att ögonblicket var förbi och att han dessutom hade avslöjat det nu.
Så det som jag blev sååå glad för så att hjärtat hoppade trippel-volter i bröstet på mig... nej, det får jag inte nu :( Så nu försöker jag vara glad för något jag egentligen skulle ha fått och som finns där framför näsan på mig... MEN jag får det inte.
Det är ungefär som att få en julklapp man önskat sig jättelänge som man sedan får veta är fabriksfel på och som måste lämnas in för lagning i nån månad och att man därför inte får leka med den...
*Stor suck*
Men jag har nog den gulligaste killen på denna sidan jordklotet som ens tänker en sån tanke :D
Kommentarer
Postat av: Anonym
det e turast i världen att du träffat den där mattias, du e verkligen värd att ha det såhär bra!
kraam
Johanna
Postat av: Devil(N)
Hej gumman.. Vad gullig du e.. Synd att det blev sån stress.. Det får vi ta igen en annan gång istället.. Men tack så mycket för en jättetrevlig helg.. Tycker om dig massor.. Puss
Trackback