Dark Angel

Ja, den här helgen har varit så bra. Har haft ganska fullspäckad schema, men det kan väl också vara kul någon gång ibland. Så länge man slipper stressa över det.

Tyvärr är jag ju en obotlig tidsoptimist som ändå, i sista änden, får stressa för att hinna med allt jag åtar mig att göra.
Tidsoptimism är nog inget som går att bota, jag har verkligen försökt. Tänker t.o.m i början av dagen hur jag ska lägga upp dagen för att komma i tid till allt jag har planerat. Men någonstans i planeringen verkar det alltid gå fel...

I fredags när jag gick från jobbet var jag helt slut. Kände ändå att jag kanske inte skulle sitta hemma själv. Jojje hade erbjudit mig komma förbi och dricka vin och sen kanske gå ut, eller rättare sagt, var väl jag som föreslog det på torsdagen. Men som sagt, när fredagen hade gått förbi så var jag totalt slut. Hade då planer på att åka hem till familjen och sätta mig och slappa och inte göra något. Jo, tracka syrran då, men annars ta det lugnt där i några timmar.
Men så kom min jobbarkompis, Anna, med förslaget att vi kunde titta på lets dance och käka pizza hemma hos henne. Detta lät precis lagom ansträngande. Ingen alkohol och eftersom hon bor så nära heller inget bilkörande. Så sagt och gjort, efter jag hade varit i stallet med Mia och ridit min darling, Valle, så gick jag darrig i benen hem till Anna.
Nej, jag var inte darrig i benen av nervositet, utan av att mina muskler inte riktigt vant sig vid ansträngningen av att sitta på Valle i nån timma.

Just i fredags fick jag fram Valle i galopp... låter kanske inte som något särskilt.. men med den stora klunsen är det det. I vanliga fall råkar han ta ett galoppsteg någon gång i bland men i fredags galopperade vi faktiskt. Jag var så lycklig och så stolt över tjockisen!




När jag kom hem till Anna, sen som vanligt, åkte vi direkt upp till pizzerian för att hämta oss en varsin hawaii med kebabsås *mumma*
Det är en väldigt speciell bil Anna kör, den bestämmer sig för att ibland inte släppa ut en. Så i fredags var en sådan dag. När Anna skulle öppna sin dörr vägrade bilen släppa taget. Jag gick då ut ur min öppningsbara dörr för att öppna utifrån. Inte heller det fungerade.
Så, det hela slutade med att Anna fick krångla sig ut på passagerarsidan. Sedan var det samma visa när vi hade hämtat pizzan, då var det bara att krypa in samma väg hon hade kommit ut.
Anna har bara 3 dörrar på sin bil; förarsidan, passagerarsidan och bagaget. Så ibland är det så illa att bilen bara vill öppna bagageluckan, gissa vilken syn det måste vara. Småskrattar lite när jag tänker på det.

Hade, efter denna lilla incident med bilen, en väldigt trevlig kväll/natt hemma hos Anna framför tv:n till klockan närmade sig två då vi båda var trötta och jag började vandra hemåt. Somnade sedan som en stock och sov till klockan halv elva på lördag morgon.

Oj... nu ringde min granne, Emelie... dags för promenad... får bli delade blogginlägg den här gången. Skriver en fortsättning senare...

Puss på er sötnosar