Ledvärk och Pablo Fransisco...
Har nu varit hemma från jobbet sedan i torsdags... det värsta med att vara hemma är det dåliga samvetet man får. Jag vet att jag har rätt att vara hemma när jag inte mår bra och den här gången pratade jag t.o.m med min chef innan jag fick hem för att informera henne om läget.
Grejen är att det är så svårt att få folk att förstå varför man går hem. Jag har full förståelse för att folk tycker att man överdriver och att det är klart att man kan befinna sig på jobbet även med lite värk i kroppen.
Nu är det inte så att jag har "lite värk i kroppen" utan jag har en JÄVLA MASSA värk i kroppen! Och detta tillfälle har absolut varit värst hittills... vid förra förskylningen jag hade så trodde jag inte att det kunde bli värre och att värken enbart kommer vid förskylning och influensa i kroppen.... TJI fick jag!
Nu har jag haft värk i en vecka och jag har ingen influensa i kroppen, den har jag ju redan haft. Resten av mig mår nämligen kanon... det är bara lederna som jävlas.
Försökt få en tid på vårdcentralen och efter mycket bråk och diskussioner i 3 dagars tid skulle jag äntligen få en tid... hade jag fått en tid från början hade jag kanske sluppit sjukskriva mig om jag hade fått hjälp med min värk.
Så nu på onsdag ska jag till vårdcentralen och förhoppningsvis få något råd om vad det är med mig. Jag vet ju nästan vad det är för problem... då mamma har en reumatisk sjukdom så har jag säkerligen något liknande. Vi får väl se vad de kommer fram till.
Har försökt få hjälp tidigare men när jag blev avvisad en gång så gav jag upp. Jag var väl själv lite "rädd" för att få veta vad det är jag har. Och då var det ändå inte så pass illa, det kom ju ändå "bara" vid influensor och liknande.
Nu har det kommit ändå och jag känner att jag måste få veta vad det är så jag delvis har något att luta mig mot när jag mår som jag mår på exempelvis jobbet och delvis för att kunna få hjälp i tid innan det blir värre.
Mina fingrar krampar så fort jag försöker greppa om mindre saker, mina axlar och skulderblad värker så man kan tro att någon trycker in en jättenål i dem, min nacke värker som då ger mig huvudvärk och illmående. Mina fotleder gör så ont att jag får svårt att gå vissa stunder. Och min rygg värker så jag varken vill sitta, ligga eller stå upp. Detta mina vänner kan jag säga påverkar humöret. Så råkar ni ut för sura eller tysta Nina så kan detta vara en anledning till det.
Igår mådde jag någorlunda bra om man jämför med tidigare dagar och idag. Vi hade sedan länge köpt biljetter till Pablo Fransisco så jag bestämde mig för att knapra ipren hela dagen och med ett så gott humör som det går hänga på resten av folket på denna kväll. Själva föreställningen skulle bara vara 1,5 timme och innan dess skulle vi käka på Jensens. Så jag tänkte att blir jag riktigt dålig är det ju bara att åka hem, vi var ju ändå i Jönköping. Men efter 2 ipren och 2 öl var det mesta av värken borta och kvällen blev riktigt lyckad ändå. En lugn och skön kväll med massa skratt!
Tack alla trevliga människor för att ni gjorde min kväll så lyckad :D
Nu skriker kroppen efter ännu en ipren...
tjohopp på er!
Grejen är att det är så svårt att få folk att förstå varför man går hem. Jag har full förståelse för att folk tycker att man överdriver och att det är klart att man kan befinna sig på jobbet även med lite värk i kroppen.
Nu är det inte så att jag har "lite värk i kroppen" utan jag har en JÄVLA MASSA värk i kroppen! Och detta tillfälle har absolut varit värst hittills... vid förra förskylningen jag hade så trodde jag inte att det kunde bli värre och att värken enbart kommer vid förskylning och influensa i kroppen.... TJI fick jag!
Nu har jag haft värk i en vecka och jag har ingen influensa i kroppen, den har jag ju redan haft. Resten av mig mår nämligen kanon... det är bara lederna som jävlas.
Försökt få en tid på vårdcentralen och efter mycket bråk och diskussioner i 3 dagars tid skulle jag äntligen få en tid... hade jag fått en tid från början hade jag kanske sluppit sjukskriva mig om jag hade fått hjälp med min värk.
Så nu på onsdag ska jag till vårdcentralen och förhoppningsvis få något råd om vad det är med mig. Jag vet ju nästan vad det är för problem... då mamma har en reumatisk sjukdom så har jag säkerligen något liknande. Vi får väl se vad de kommer fram till.
Har försökt få hjälp tidigare men när jag blev avvisad en gång så gav jag upp. Jag var väl själv lite "rädd" för att få veta vad det är jag har. Och då var det ändå inte så pass illa, det kom ju ändå "bara" vid influensor och liknande.
Nu har det kommit ändå och jag känner att jag måste få veta vad det är så jag delvis har något att luta mig mot när jag mår som jag mår på exempelvis jobbet och delvis för att kunna få hjälp i tid innan det blir värre.
Mina fingrar krampar så fort jag försöker greppa om mindre saker, mina axlar och skulderblad värker så man kan tro att någon trycker in en jättenål i dem, min nacke värker som då ger mig huvudvärk och illmående. Mina fotleder gör så ont att jag får svårt att gå vissa stunder. Och min rygg värker så jag varken vill sitta, ligga eller stå upp. Detta mina vänner kan jag säga påverkar humöret. Så råkar ni ut för sura eller tysta Nina så kan detta vara en anledning till det.
Igår mådde jag någorlunda bra om man jämför med tidigare dagar och idag. Vi hade sedan länge köpt biljetter till Pablo Fransisco så jag bestämde mig för att knapra ipren hela dagen och med ett så gott humör som det går hänga på resten av folket på denna kväll. Själva föreställningen skulle bara vara 1,5 timme och innan dess skulle vi käka på Jensens. Så jag tänkte att blir jag riktigt dålig är det ju bara att åka hem, vi var ju ändå i Jönköping. Men efter 2 ipren och 2 öl var det mesta av värken borta och kvällen blev riktigt lyckad ändå. En lugn och skön kväll med massa skratt!
Tack alla trevliga människor för att ni gjorde min kväll så lyckad :D
Nu skriker kroppen efter ännu en ipren...
tjohopp på er!
Kommentarer
Trackback
