Dark Angel

Sitter just nu och tittar på Elias när han tränar handboll. Det jag tycker är så fascinerande är alla de barn och föräldrar som inte deltar i handbollen men befinner sig här. Föräldrarna följer såklart med för att titta på sina barn, självklart! MEN... i samma stund som de placerar sina rumpor på läktaren verkar de totalt glömma småsyskonen de tagit med sig. Dessa små barn i olika åldrar springer runt på läktare och till och med ute på planen. För när man engagerar sig i ett barn verkar det okej att strunta i vad de andra hittar på. Ljudvolymen här är högre än okej, och det beror INTE på barnen som tränar utan på de barn som springer runt här vind för våg. Att springa runt på och upp och ner på läktarna och leka tafatt bland alla vuxnas ben verkar inte vara fel. Vet inte hur många gånger jag har fått flytta på mina ben pga att de leker tafatt. Det roliga är att om man låter benen vara kvar tittar de på mig som om jag vore dum i huvudet och står kvar tills jag flyttat på mig. För att sedan återkomma 2 minuter senare för exakt samma procedur. Otroligt roligt när man försöker höra iaf lite av vad tränaren säger till killarna. Just nu är jag bara irriterad. Och dessa barn som får befinna sig på plan orkar jag ens inte prata om... tränar du inte ska du väl inte få springa runt på plan och störa? Sådär... avreagerat mig lite ;)