Tillbaka i stallet!
ÄNTLIGEN!!! Efter 5 veckor av min lunginflammation och en vecka av Åsas dunderförskylning har jag äntligen återvänt till stallet!
Mycket har hänt sedan jag var där sist. 2 hästar har blivit 3, Katinka har förhoppningsvis ett litet föl i magen och det har blivit så kallt ute att hästarna får vara inne om nätterna.
Den tredje hästen är Whilmer, en skäckhingst som Åsa har på foder. Det är även han som är pappan till Katinkas eventuella föl :) Så förhoppningsvis skuttar det runt ett litet skäckföl där ute om ett antal månader :)
Åsa berättade även för mig att hon kanske funderar på att betäcka Saga om ett tag...då blir det två tillskott... woho :D
När jag kom ut igår höll Åsa för fullt på att longera Whilmer, han är så himla fin! Superduktig kille! Tyvärr har han blivit lite för illa behandlad hos sin ägare och litar därför inte fullt ut på människor. Men i April när Åsa har haft honom så kommer han vara en riktig drömhäst, det är jag säker på! Hon är så himla duktig med hästar!
Medan Åsa jobbade klart med Whilmer gick jag upp till hagen för att hälsa på tjejerna. Katinka kom med bakåtstrukna öron och såg mest förbannad ut. Saga försökte käka upp min jacka. Oj, vilket välkomnande!
När det sen var dags att plocka med sig dem upp till stallet gick helt enkelt Katinka sin väg. Nej, hon skulle minsann inte ut ur hagen i det blasket, och jobba var det inte tal om :P
Men med lite övertalning (Saga gick ut och upp till stallet) så kom även hon springandes och jag kunde fint ta på henne grimman.
Jag borstade och gjorde klar en väldigt tjurig dam. Det var inte många sekunder som öronen stod framåt och om de gjorde det så var det för att hon spejade ut genom fönstret för att se om inte snygga Whilmer skulle komma oxå :)
Jag skulle för första gången tömköra henne. Vi höll till nere på ridbanan. Det var ungefär 10 cm djup lera på hela ridbanan, så mina benmuskler fick jobba där jag gick efter Katinka i hennes långa kliv.
Efter ett tag tröttnade damen och började dumma sig. Vi höll på en stund till men till slut var även Åsa och Saga klara med longerandet de hade hållt på med så vi bestämde oss för att gå upp till stallet.
Whilmer hade vi släppt ut i hagen igen så han skulle nu med upp till stallet för natten. Jag fick alltså välja mellan att leda två tjuriga damer eller en hingst som inte känner mig. Hmmmm....
Till slut kom jag underfund med att Whilmer nog ändå skulle vara lättare... det var tills jag såg lerbacken upp till hans hage. Det var helt galet halt! Sen får man inte göra några för hastiga rörelser med grimskaftet, särskilt inte när man är ny. För då stannar han nog inte kvar så länge. Så jag stod där och halkade runt med fötterna samtidigt som jag försökte hålla överkropp med armar så stilla som möjligt. Fick till slut på honom grimman lugnt och försiktigt samtidigt som jag gosade med honom.
Då kom nästa projekt: ta sig ner för helvetesbacken! (Den såg ut som en helvetesbacke i mina ögon just i den stunden)
Åsa och tjejerna stod en bra bit bort med tanke på att det var en hingst jag höll i, så henne kunde jag inte få någon hjälp av.
jag tog en jätteomväg ner vid gräskanten i mörkret och hoppades på att det inte skulle vara lika halt där. Sen gick jag och sa till mig själv "släpp skaftet om du ramlar, släpp skaftet om du ramlar" för jag ville minst av allt rycka till i grimman och skrämma honom bara för att jag själv var klantig.
Som tur var slapp jag det och vi klarade oss ner helskinnade :D Grattis till oss!
Nu sitter jag här och njuter av min äggmacka och tänker ta en lååång promenad med min goa hund!
Kram kram
Mycket har hänt sedan jag var där sist. 2 hästar har blivit 3, Katinka har förhoppningsvis ett litet föl i magen och det har blivit så kallt ute att hästarna får vara inne om nätterna.
Den tredje hästen är Whilmer, en skäckhingst som Åsa har på foder. Det är även han som är pappan till Katinkas eventuella föl :) Så förhoppningsvis skuttar det runt ett litet skäckföl där ute om ett antal månader :)
Åsa berättade även för mig att hon kanske funderar på att betäcka Saga om ett tag...då blir det två tillskott... woho :D
När jag kom ut igår höll Åsa för fullt på att longera Whilmer, han är så himla fin! Superduktig kille! Tyvärr har han blivit lite för illa behandlad hos sin ägare och litar därför inte fullt ut på människor. Men i April när Åsa har haft honom så kommer han vara en riktig drömhäst, det är jag säker på! Hon är så himla duktig med hästar!
Medan Åsa jobbade klart med Whilmer gick jag upp till hagen för att hälsa på tjejerna. Katinka kom med bakåtstrukna öron och såg mest förbannad ut. Saga försökte käka upp min jacka. Oj, vilket välkomnande!
När det sen var dags att plocka med sig dem upp till stallet gick helt enkelt Katinka sin väg. Nej, hon skulle minsann inte ut ur hagen i det blasket, och jobba var det inte tal om :P
Men med lite övertalning (Saga gick ut och upp till stallet) så kom även hon springandes och jag kunde fint ta på henne grimman.
Jag borstade och gjorde klar en väldigt tjurig dam. Det var inte många sekunder som öronen stod framåt och om de gjorde det så var det för att hon spejade ut genom fönstret för att se om inte snygga Whilmer skulle komma oxå :)
Jag skulle för första gången tömköra henne. Vi höll till nere på ridbanan. Det var ungefär 10 cm djup lera på hela ridbanan, så mina benmuskler fick jobba där jag gick efter Katinka i hennes långa kliv.
Efter ett tag tröttnade damen och började dumma sig. Vi höll på en stund till men till slut var även Åsa och Saga klara med longerandet de hade hållt på med så vi bestämde oss för att gå upp till stallet.
Whilmer hade vi släppt ut i hagen igen så han skulle nu med upp till stallet för natten. Jag fick alltså välja mellan att leda två tjuriga damer eller en hingst som inte känner mig. Hmmmm....
Till slut kom jag underfund med att Whilmer nog ändå skulle vara lättare... det var tills jag såg lerbacken upp till hans hage. Det var helt galet halt! Sen får man inte göra några för hastiga rörelser med grimskaftet, särskilt inte när man är ny. För då stannar han nog inte kvar så länge. Så jag stod där och halkade runt med fötterna samtidigt som jag försökte hålla överkropp med armar så stilla som möjligt. Fick till slut på honom grimman lugnt och försiktigt samtidigt som jag gosade med honom.
Då kom nästa projekt: ta sig ner för helvetesbacken! (Den såg ut som en helvetesbacke i mina ögon just i den stunden)
Åsa och tjejerna stod en bra bit bort med tanke på att det var en hingst jag höll i, så henne kunde jag inte få någon hjälp av.
jag tog en jätteomväg ner vid gräskanten i mörkret och hoppades på att det inte skulle vara lika halt där. Sen gick jag och sa till mig själv "släpp skaftet om du ramlar, släpp skaftet om du ramlar" för jag ville minst av allt rycka till i grimman och skrämma honom bara för att jag själv var klantig.
Som tur var slapp jag det och vi klarade oss ner helskinnade :D Grattis till oss!
Nu sitter jag här och njuter av min äggmacka och tänker ta en lååång promenad med min goa hund!
Kram kram
Kommentarer
Trackback
