Zumba
Dansat zumba ikväll! HELT slut! Fick med mig brorsan o hans tjej oxå! Superkul!
Får jag sån här midja av all min träning kommer jag vara mer än nöjd ;)
Får jag sån här midja av all min träning kommer jag vara mer än nöjd ;)
Kärleksförklaringar
Varje alla hjärtans dag blir det diskussioner på facebook och andra ställen om vad man tycker om dagen. Singlar ser ner på det just bara för att de är singlar. Och de i ett förhållande står på två sidor. Antingen tycker man att det är helt onödigt och att man inte ska behöva en dag för att visa uppskattning eller så tycker man om dagen och gör något av den.
Jag tillhör den sista gruppen. Jag tar inte alla hjärtans dag på hundra procent allvar men däremot gillar jag att göra något extra den dagen för min sambo. Jag anser att det är så lätt att i vardagen ta varandra för givet och dagarna bara rullar på och man rusar förbi varann medan veckorna rusar förbi. Så nu när det finns en dag, varför inte passa på att visa sina närmsta lite extra uppskattning när man har en hel dag till det :) Det måste inte vara den du är tillsammans med, dina vänner behöver det minst lika mycket.
Tänk efter: hur ofta hinner du berätta för dina vänner hur mycket de faktiskt betyder? Och tänk vad mycket såna ord kan värma i någons hjärta! Självklart ska man göra det andra dagar oxå! Men se alla hjärtans dag som en liten påminnelse om uppskattning om man nu har glömt av det den senaste tiden.
För min del vill jag göra något av den för jag älskar att hitta på, pyssla ihop och köpa saker till folk jag tycker om :) Sen att se den andra personens reaktion är nog det bästa av allt! Även att han redan innan han kom hem visste att han skulle få något av mig! :)
Så.. tisdag morgon fick jag ett par ursnygga glas av Mathias. De går knappt att beskriva så därför har jag tagit kort på dem. Vill även ha vinglas och karaff som hör till i samma serie :)
Tisdag kväll var jag färdig med Mathias lilla present. Det blev ett litet hop-plock... är så jag gillar att göra :)
En bok, ett bio-besök med mig och några chokladhjärtan (som hann ätas upp innan bilden togs)
Sen "råkade" jag gå över från butiken "pynt och sånt" till "the look" och hittade lite snygga kläder för halva reapriset :) Då kunde man bara inte låta bli att handla. En mysig stickad, lång, vit, kortärmad kofta och en öppen gråspräcklig tunika. Superfina båda två!
Såhär blev det tillsammans med ett långt spetslinne jag beställt från Halens.
utan den vita koftan ser det ut såhär :)
Tack o hej för idag! :D
Jag tillhör den sista gruppen. Jag tar inte alla hjärtans dag på hundra procent allvar men däremot gillar jag att göra något extra den dagen för min sambo. Jag anser att det är så lätt att i vardagen ta varandra för givet och dagarna bara rullar på och man rusar förbi varann medan veckorna rusar förbi. Så nu när det finns en dag, varför inte passa på att visa sina närmsta lite extra uppskattning när man har en hel dag till det :) Det måste inte vara den du är tillsammans med, dina vänner behöver det minst lika mycket.
Tänk efter: hur ofta hinner du berätta för dina vänner hur mycket de faktiskt betyder? Och tänk vad mycket såna ord kan värma i någons hjärta! Självklart ska man göra det andra dagar oxå! Men se alla hjärtans dag som en liten påminnelse om uppskattning om man nu har glömt av det den senaste tiden.
För min del vill jag göra något av den för jag älskar att hitta på, pyssla ihop och köpa saker till folk jag tycker om :) Sen att se den andra personens reaktion är nog det bästa av allt! Även att han redan innan han kom hem visste att han skulle få något av mig! :)
Så.. tisdag morgon fick jag ett par ursnygga glas av Mathias. De går knappt att beskriva så därför har jag tagit kort på dem. Vill även ha vinglas och karaff som hör till i samma serie :)
Tisdag kväll var jag färdig med Mathias lilla present. Det blev ett litet hop-plock... är så jag gillar att göra :)
En bok, ett bio-besök med mig och några chokladhjärtan (som hann ätas upp innan bilden togs)
Sen "råkade" jag gå över från butiken "pynt och sånt" till "the look" och hittade lite snygga kläder för halva reapriset :) Då kunde man bara inte låta bli att handla. En mysig stickad, lång, vit, kortärmad kofta och en öppen gråspräcklig tunika. Superfina båda två!
Såhär blev det tillsammans med ett långt spetslinne jag beställt från Halens.
utan den vita koftan ser det ut såhär :)
Tack o hej för idag! :D
Alla hjärtans dag!
Till alla er från mig!
En helt vanlig måndag...
Myser just nu under min fiiiiiina lila filt i soffan framför så ska det låta. Galningarna från galenskaparna är med och tävlar den här gången. Så under de 10 minuter som jag har suttit här har jag hunnit höra både "macken-låten" och "jag vill ha en synt farsan"... underbara låtar ju! :)
Den fiiina lila filten fick jag av Emelie i julklapp! Var en helt kanon julklapp, lite för bra för det har blivit hela familjens mysfilt så det är inte ofta som jag får ha den för mig själv. Ändå finns det 2 filtar till att välja på plus att pojkarna har en varsin mysfilt som de fått just för att använda på kvällarna i soffan.
Något te blev det däremot inte under filten. För teet fick jag hemma hos Tina tidigare ikväll då jag gick hem till henne för lite tjöt. Otroligt trevligt, för ju försöka roa mig själv så jag inte blir någon soffpotatis ;)
Imorse gick jag till gymmet apropå soffpotatis ;) Var där tillsammans med Fia, min trogna träningskompis :) Det gick jättebra, gick ovanligt lätt! Min träningsvärk sedan easylinen känns fortfarande som att den sitter kvar, annars är det för att jag inte låtit kroppen vila ordentligt sedan i fredags. Men den är ett tecken på att jag låter kroppen jobba och ger den en utmaning, så det är en skön och behaglig känsla! Idag testade jag även bellyback-maskinen på sidan istället för rakt fram, ett tips från träningsfreaket Emelie, hihi! KANONBRA TIPS!!! Fasen, mina "lovehandles" kommer vara borta snabbare än jag knäpper med fingrarna ;)
När jag kom hem från gymmet satte jag mig i köket för att varva ner en stund och snacka lite med Mathias. Upptäckte då en stor bula på knät... och den var blå! Kunde inte komma på vart jag kunde ha skadat mig. Och visst blåmärken får man ju lite när som... men en BULA! Hur ofta får man en sån på benen då? Jo, i och för sig, när jag slår i smalbenet i sidan av bordet brukar det bli en bula, men inte på knät!
Visst är den ful! Och sån gick jag runt med korta byxor på gymmet! Usch! Hihihi! Räcker ju med mina fula ärr på knät, behöver väl inte ha bulor oxå!
Gick sedan in i duschen... precis när jag hade fått av mig alla kläder och skulle in i duschen kom jag på att jag inte hade kört plankan än. Och Nina som vill få all träning gjord innan dusch gick helt spritt språngande näck ut i hallen och la mig på golvet i plank-ställning :P Så, då hade jag avklarat det oxå! TUR att folk inte ser vad man håller på med i sitt hus! Och nej, där jag var finns inga fönster så ingen kunde se mig! Mathias var nere i köket så inte heller han såg vad jag höll på med!
"MAN SKA HA HUSVAGN".. hehe... de kör på med sina låtar.... (Det var en liten parentes mitt i allt)
En sak till... det var en bild på ett alfabet... hans förklaring var "vi spelar alltid alfapet i husvagnen"... hahahahaha! Det är camping det! Fast nu för tiden blir det väl wordfeud ;) Alla sitter med varsin mobil o spelar wordfeud, haha... de moderna camparna!
I alla fall, nu gled jag iväg i mina tankar igen. I alla fall, när jag stod där i duschen försökte jag komma på när jag kunde ha åkt på denna hemska hemska skada. Jag menar, man får inte en stor blå bula på knät utan att komma ihåg det!
Kom fram till att enda gången som mitt knä hade gjort ont de sista dagarna var när jag skulle hoppa av Katinka igår. Jag skrapade nämligen det mot westernsadeln när jag skulle hoppa/glida av. Men att det blir sååå fult av ett litet skrap, det trodde jag aldrig!
Puss o hej från mig!
Den fiiina lila filten fick jag av Emelie i julklapp! Var en helt kanon julklapp, lite för bra för det har blivit hela familjens mysfilt så det är inte ofta som jag får ha den för mig själv. Ändå finns det 2 filtar till att välja på plus att pojkarna har en varsin mysfilt som de fått just för att använda på kvällarna i soffan.
Något te blev det däremot inte under filten. För teet fick jag hemma hos Tina tidigare ikväll då jag gick hem till henne för lite tjöt. Otroligt trevligt, för ju försöka roa mig själv så jag inte blir någon soffpotatis ;)
Imorse gick jag till gymmet apropå soffpotatis ;) Var där tillsammans med Fia, min trogna träningskompis :) Det gick jättebra, gick ovanligt lätt! Min träningsvärk sedan easylinen känns fortfarande som att den sitter kvar, annars är det för att jag inte låtit kroppen vila ordentligt sedan i fredags. Men den är ett tecken på att jag låter kroppen jobba och ger den en utmaning, så det är en skön och behaglig känsla! Idag testade jag även bellyback-maskinen på sidan istället för rakt fram, ett tips från träningsfreaket Emelie, hihi! KANONBRA TIPS!!! Fasen, mina "lovehandles" kommer vara borta snabbare än jag knäpper med fingrarna ;)
När jag kom hem från gymmet satte jag mig i köket för att varva ner en stund och snacka lite med Mathias. Upptäckte då en stor bula på knät... och den var blå! Kunde inte komma på vart jag kunde ha skadat mig. Och visst blåmärken får man ju lite när som... men en BULA! Hur ofta får man en sån på benen då? Jo, i och för sig, när jag slår i smalbenet i sidan av bordet brukar det bli en bula, men inte på knät!
Visst är den ful! Och sån gick jag runt med korta byxor på gymmet! Usch! Hihihi! Räcker ju med mina fula ärr på knät, behöver väl inte ha bulor oxå!
Gick sedan in i duschen... precis när jag hade fått av mig alla kläder och skulle in i duschen kom jag på att jag inte hade kört plankan än. Och Nina som vill få all träning gjord innan dusch gick helt spritt språngande näck ut i hallen och la mig på golvet i plank-ställning :P Så, då hade jag avklarat det oxå! TUR att folk inte ser vad man håller på med i sitt hus! Och nej, där jag var finns inga fönster så ingen kunde se mig! Mathias var nere i köket så inte heller han såg vad jag höll på med!
"MAN SKA HA HUSVAGN".. hehe... de kör på med sina låtar.... (Det var en liten parentes mitt i allt)
En sak till... det var en bild på ett alfabet... hans förklaring var "vi spelar alltid alfapet i husvagnen"... hahahahaha! Det är camping det! Fast nu för tiden blir det väl wordfeud ;) Alla sitter med varsin mobil o spelar wordfeud, haha... de moderna camparna!
I alla fall, nu gled jag iväg i mina tankar igen. I alla fall, när jag stod där i duschen försökte jag komma på när jag kunde ha åkt på denna hemska hemska skada. Jag menar, man får inte en stor blå bula på knät utan att komma ihåg det!
Kom fram till att enda gången som mitt knä hade gjort ont de sista dagarna var när jag skulle hoppa av Katinka igår. Jag skrapade nämligen det mot westernsadeln när jag skulle hoppa/glida av. Men att det blir sååå fult av ett litet skrap, det trodde jag aldrig!
Puss o hej från mig!
Hästar- som yin och yang!
Vart i stallet både lördag och söndag denna helgen! Det har varit en, ehhrmm, intressant upplevelse.
Kom till stallet vid 12 igår och mötte en otroligt kelig Katinka. Hon ville gosa hela tiden och var väldigt medgörlig. Hon njöt när jag borstade henne, lyfte hovarna utan att jag ens behövde be henne och stod precis där jag ville ha henne. Jag var så lycklig och räknade med en helt perfekt dag. Åsa ville tömköra Saga så jag bestämde mig för att promenera med Katinka med grimma och grimskaft.
KATINKA UNDER EN LUGN STUND!
Hon visade sitt rätta jag redan ute på gårdsplanen. Från stallet går en backe upp mot vägen. Där tyckte Katinka att vi skulle springa upp, jag var såklart av en helt annan åsikt vilket hon inte alls tyckte var roligt.
Vi promenerade sedan en bit utan problem... en bit...
En avtagsväg passerades utan problem... nästa avtagsväg tyckte Katinka att vi skulle gå in på. Jag var återigen av en annan åsikt. Blev en liten dragkamp som jag till slut vann.
Sedan blev det värre...
Hon ville inte alls gå bakom mig, hon ville inte gå alls... hon ville springa och hoppa och jäklas med mig!
Ena stunden var hon bakom mig för att i nästa stund rusa förbi. När jag ville svänga in på en avtagsväg för att en bil kom satte hon sig på tvären och slängde med huvudet. (under hela denna tid uppförde sig Saga exemplariskt)
FINA SAGA med Åsa och vovven Tequila!
Sedan fortsatte viljornas kamp! Katinka studsade runt, hon försökte rusa förbi mig. Svängde jag höger svängde hon vänster. Hon ställde sig skräckinjagande framför mig och slängde högt med huvudet för att försöka visa att hon bestämde.
Till slut skrek jag på Åsa att jag inte längre visste vad jag skulle göra... tyckte att mitt skällande inte hade någon som helst effekt.
Hon frågade om vi skulle byta häst för en stund? Den röda, envisa "ängeln" på min högra axel svarade "nej, för då vinner ju hon, låt mig försöka ett tag till, jag vill inte ge upp." Att den där röda jäveln alltid ska visa sig när jag är som mest rädd (mina ben var bokstavligt talat som spaghetti, vill påminna er om att jag är en väldigt feg feg feg hästtjej som inte alls vill ha med bångstyriga hästar att göra, i alla fall inte i den smarta delen av min hjärna) för rädd var jag verkligen!
Åsa röt i alla fall till på Katinka att lägga av vilket resulterade i att Katinka fick ännu ett ryck och gjorde ett språng mot Åsas håll. Detta gjorde inte Åsa nådig, hon slängde tyglarna i ansiktet på Katinka och röt till. Detta gjorde att jag blev lite modigare. Åsa berättade att enda gången man får "klappa till" en häst är när den kan skada dig. Hon sa att hästar "kickar" varann för att visa sitt personliga utrymme. Och om inte hästarna förstår vart vår gräns går måste vi visa dem det genom att göra något liknande. En häst får ALDRIG gå "över" dig, då vinner den mark!
Jag frågade om hon skulle stegra sig mot mig, för hon såg verkligen sådan ut när hon stod och studsade och gjorde sina tjutande läten (MEN JAG SLÄPPTE INTE TAGET!!! Fan va bäst jag äääär!) och då är man inte stor här på jorden vill jag lova!
I alla fall, så fort Åsa hade sagt till fortsatte vår kamp. Så fort hon svängde så svängde jag rakt om åt andra hållet... varenda gång hon passerade mig svängde jag rakt om. Den gången hon försökte springa förbi mig ännu en gång klappade jag till med grimskaftet på halsen och skrek "Du kan inte gå på mig din idiot, LÄGG AV". Detta gjorde på något sätt att jag vann mark... vår kamp blev lite jämnare och det var mera tjurighet och en spänd stämning mellan oss.... tills vi vände om hemåt.
Vändningen på vägen var som om att omvända Katinkas personlighet! Hon blev en helt annan häst. Hon ville kela och hon puffade på mig för att få bli klappad. Så allt vårt gräl var som bortblåst, herregud, jäkla häst!
Idag hade jag med mig Emelie ut till stallet. Vi skulle ut på en ridtur. Jag på Katinka, Emelie på Saga och Åsa som ledde vackra Whilmer!
I stallet var Katinka fortfarande kelig men hennes tjurighet var tillbaka så jag fruktade det värsta inför ridturen.
NEPP! Hon var en ängel! En snällare häst får man leta efter! Det var bara att njuta och vi fick en helt underbar ridtur i soligt vinterväder! :)
Saga studsade lite som vanligt så Emelie fick vara med om några språng men även Saga var riktigt duktig för att vara hon under vintern!
UNDERBARA HÄSTAR! Hur kunde jag vara utan dem så länge!!! :D
VACKRA VACKRA WHILMER!!!! Han måste ju oxå komma med på bild ibland!!! Här gosar han för fullt med Åsa! :D
Kom till stallet vid 12 igår och mötte en otroligt kelig Katinka. Hon ville gosa hela tiden och var väldigt medgörlig. Hon njöt när jag borstade henne, lyfte hovarna utan att jag ens behövde be henne och stod precis där jag ville ha henne. Jag var så lycklig och räknade med en helt perfekt dag. Åsa ville tömköra Saga så jag bestämde mig för att promenera med Katinka med grimma och grimskaft.
KATINKA UNDER EN LUGN STUND!
Hon visade sitt rätta jag redan ute på gårdsplanen. Från stallet går en backe upp mot vägen. Där tyckte Katinka att vi skulle springa upp, jag var såklart av en helt annan åsikt vilket hon inte alls tyckte var roligt.
Vi promenerade sedan en bit utan problem... en bit...
En avtagsväg passerades utan problem... nästa avtagsväg tyckte Katinka att vi skulle gå in på. Jag var återigen av en annan åsikt. Blev en liten dragkamp som jag till slut vann.
Sedan blev det värre...
Hon ville inte alls gå bakom mig, hon ville inte gå alls... hon ville springa och hoppa och jäklas med mig!
Ena stunden var hon bakom mig för att i nästa stund rusa förbi. När jag ville svänga in på en avtagsväg för att en bil kom satte hon sig på tvären och slängde med huvudet. (under hela denna tid uppförde sig Saga exemplariskt)
FINA SAGA med Åsa och vovven Tequila!
Sedan fortsatte viljornas kamp! Katinka studsade runt, hon försökte rusa förbi mig. Svängde jag höger svängde hon vänster. Hon ställde sig skräckinjagande framför mig och slängde högt med huvudet för att försöka visa att hon bestämde.
Till slut skrek jag på Åsa att jag inte längre visste vad jag skulle göra... tyckte att mitt skällande inte hade någon som helst effekt.
Hon frågade om vi skulle byta häst för en stund? Den röda, envisa "ängeln" på min högra axel svarade "nej, för då vinner ju hon, låt mig försöka ett tag till, jag vill inte ge upp." Att den där röda jäveln alltid ska visa sig när jag är som mest rädd (mina ben var bokstavligt talat som spaghetti, vill påminna er om att jag är en väldigt feg feg feg hästtjej som inte alls vill ha med bångstyriga hästar att göra, i alla fall inte i den smarta delen av min hjärna) för rädd var jag verkligen!
Åsa röt i alla fall till på Katinka att lägga av vilket resulterade i att Katinka fick ännu ett ryck och gjorde ett språng mot Åsas håll. Detta gjorde inte Åsa nådig, hon slängde tyglarna i ansiktet på Katinka och röt till. Detta gjorde att jag blev lite modigare. Åsa berättade att enda gången man får "klappa till" en häst är när den kan skada dig. Hon sa att hästar "kickar" varann för att visa sitt personliga utrymme. Och om inte hästarna förstår vart vår gräns går måste vi visa dem det genom att göra något liknande. En häst får ALDRIG gå "över" dig, då vinner den mark!
Jag frågade om hon skulle stegra sig mot mig, för hon såg verkligen sådan ut när hon stod och studsade och gjorde sina tjutande läten (MEN JAG SLÄPPTE INTE TAGET!!! Fan va bäst jag äääär!) och då är man inte stor här på jorden vill jag lova!
I alla fall, så fort Åsa hade sagt till fortsatte vår kamp. Så fort hon svängde så svängde jag rakt om åt andra hållet... varenda gång hon passerade mig svängde jag rakt om. Den gången hon försökte springa förbi mig ännu en gång klappade jag till med grimskaftet på halsen och skrek "Du kan inte gå på mig din idiot, LÄGG AV". Detta gjorde på något sätt att jag vann mark... vår kamp blev lite jämnare och det var mera tjurighet och en spänd stämning mellan oss.... tills vi vände om hemåt.
Vändningen på vägen var som om att omvända Katinkas personlighet! Hon blev en helt annan häst. Hon ville kela och hon puffade på mig för att få bli klappad. Så allt vårt gräl var som bortblåst, herregud, jäkla häst!
Idag hade jag med mig Emelie ut till stallet. Vi skulle ut på en ridtur. Jag på Katinka, Emelie på Saga och Åsa som ledde vackra Whilmer!
I stallet var Katinka fortfarande kelig men hennes tjurighet var tillbaka så jag fruktade det värsta inför ridturen.
NEPP! Hon var en ängel! En snällare häst får man leta efter! Det var bara att njuta och vi fick en helt underbar ridtur i soligt vinterväder! :)
Saga studsade lite som vanligt så Emelie fick vara med om några språng men även Saga var riktigt duktig för att vara hon under vintern!
UNDERBARA HÄSTAR! Hur kunde jag vara utan dem så länge!!! :D
VACKRA VACKRA WHILMER!!!! Han måste ju oxå komma med på bild ibland!!! Här gosar han för fullt med Åsa! :D
Easyline
Igår var det äntligen dags! Jag skulle testa easyline för första gången!
Jag var något nervös då jag inte hade en aning om hur det skulle gå till. Det enda jag visste var det jag hade fått berättat från Mathias:
"man går runt på olika stationer och följer en lampa i mitten som blir röd/grön. Man kryper ut därifrån."
Jahopp... det sa inte så värst mycket. Men de hade lugnat mig med att instruktören går igenom alla stationer om det är någon ny med...yeah right!!!
Kom in där tillsammans med Mathias som precis hade kört ett spinningpass (duktiga älskling!) och väntade mig en genomgång. Kom ingen... istället sa instruktören några snabba ord och sen startade han musiken. Alla satte igång på den station de hade valt att börja med. Där stod jag framför en stepup-bräda och hade ingen aning om vad för övning det var mening jag skulle göra. Halva tiden av de 30 sekunder man har på en station gick åt till att stå o se dum ut (kändes så i alla fall) innan jag lyckades få kontakt med honom och få honom att förstå att jag var ny. Inte alls pinsamt!!! Därför hatar jag att vara ensam om att vara ny på saker o ting... man lyckas alltid göra bort sig!
Till slut var jag igång i alla fall och fick hjälp att starta igång på varje station. Jag smygtittade en hel del på Mathias, som snällt nog hela tiden var stationen före, så jag visste oftast vad som skulle göras... på ett ungefär ;)
Första varvet var det som sagt 30 sekunder på varje station, det kändes helt okej. Sen fick vi en snabb vattenpaus för att sen köra ett varv till, 45 sekunder per station. Jag vet, det låter hur enkelt som helst! NEJ!!!! Det är det inte! Jag var helt slut efter halva andra varvet! Mina arm och benmuskler ville inte mer!
Dessutom försvårade han andra varvet. Första varvet skulle vi köra vanliga step-ups på brädorna.. andra varvet ändrade han det till att vissa brädor skulle man köra PLANKAN, vissa sit-ups och en del skulle man sitta på en bräda med benen i luften och armarna korsade över bröstet. Mina magmuskler skakade när vi gick ut från lokalen!
Men fasen vilken genomkörare och vad roligt det var! Man blir så sporrad när man ser att alla andra fixar det, då kan man själv inte ge upp och vara sämre!
Ska absolut fortsätta med detta en gång i veckan! Dessutom ligger det i toppen bland de mest fettförbrännande passen man kan köra... och det är ju bra! :)
Jag var något nervös då jag inte hade en aning om hur det skulle gå till. Det enda jag visste var det jag hade fått berättat från Mathias:
"man går runt på olika stationer och följer en lampa i mitten som blir röd/grön. Man kryper ut därifrån."
Jahopp... det sa inte så värst mycket. Men de hade lugnat mig med att instruktören går igenom alla stationer om det är någon ny med...yeah right!!!
Kom in där tillsammans med Mathias som precis hade kört ett spinningpass (duktiga älskling!) och väntade mig en genomgång. Kom ingen... istället sa instruktören några snabba ord och sen startade han musiken. Alla satte igång på den station de hade valt att börja med. Där stod jag framför en stepup-bräda och hade ingen aning om vad för övning det var mening jag skulle göra. Halva tiden av de 30 sekunder man har på en station gick åt till att stå o se dum ut (kändes så i alla fall) innan jag lyckades få kontakt med honom och få honom att förstå att jag var ny. Inte alls pinsamt!!! Därför hatar jag att vara ensam om att vara ny på saker o ting... man lyckas alltid göra bort sig!
Till slut var jag igång i alla fall och fick hjälp att starta igång på varje station. Jag smygtittade en hel del på Mathias, som snällt nog hela tiden var stationen före, så jag visste oftast vad som skulle göras... på ett ungefär ;)
Första varvet var det som sagt 30 sekunder på varje station, det kändes helt okej. Sen fick vi en snabb vattenpaus för att sen köra ett varv till, 45 sekunder per station. Jag vet, det låter hur enkelt som helst! NEJ!!!! Det är det inte! Jag var helt slut efter halva andra varvet! Mina arm och benmuskler ville inte mer!
Dessutom försvårade han andra varvet. Första varvet skulle vi köra vanliga step-ups på brädorna.. andra varvet ändrade han det till att vissa brädor skulle man köra PLANKAN, vissa sit-ups och en del skulle man sitta på en bräda med benen i luften och armarna korsade över bröstet. Mina magmuskler skakade när vi gick ut från lokalen!
Men fasen vilken genomkörare och vad roligt det var! Man blir så sporrad när man ser att alla andra fixar det, då kan man själv inte ge upp och vara sämre!
Ska absolut fortsätta med detta en gång i veckan! Dessutom ligger det i toppen bland de mest fettförbrännande passen man kan köra... och det är ju bra! :)
Äntligen igång!
Nä, egentligen syftar jag ju inte på min bloggsida. Även att det är skönt att vara tillbaka här igen. Jag är kass på att skriva regebundet då det händer så mycket i mitt liv och jag är en upptagen kvinna ;) Men jag gör så gott jag kan och det får ni hålla till godo med.
Nej, min rubrik syftar på tränandet.
Under nyår var jag sjuk. Därefter skadade jag ryggen när jag var iväg och red Valle-plutten och fick ta det lugnt i 2-3 veckor. Under denna tid åkte jag på en ny dunderförskylning som gjorde att uppehållet från träningen förlängdes ytterligare. Så sedan julhelgen känns det som att det är först nu som jag har kommit igång på riktigt igen!
Invägningen på specialvågen som jag skulle ha gjort i mitten av januari hoppade jag såklart över. Ville inte åka på en depression oxå uppepå allt, hehe!
Så mitt nya mål är mitten av Mars. Då hoppas jag att jag har varit i gång regelbundet och hunnit bränna fett och bygga muskler.
Denna veckan har varit väldigt aktiv. I måndags morse gick jag till gymmet ensam. Sambon jobbade och min "personliga tränare" orkade inte hoppa upp ur sängen, hehe! En lite rolig grej kanske: min "personliga tränare",som snarare kanske är en träningskompis, är även min sambos ex och pojkarnas mamma. Många som tycker att det är väldigt underligt att jag tränar och umgås på det sättet med min sambos ex. Men de har en väldigt bra kontakt och jag och hon kommer också väldigt bra överrens. Hon är en glad tjej som är lätt att umgås med. På så sätt har jag haft en väldig tur, sambons ex är inget "psycho" som många vänner behövt råka ut för i deras relationer :P
I alla fall, någon som märkt att jag är duktig på att flyta ut ganska rejält från ämnet? Jag börjar med en sak och har helt plötsligt glidit in på något helt annat. Hehe... är likadan att prata med, jobbigt, jag vet! :P Är ganska jobbigt att komma tillbaka till ursprungsämnet, om man ens kommer ihåg vad man började prata om.
I alla fall (IGEN!!!), i tisdags återgick jag till zumban efter ett långt långt uppehåll. Herreshit vad svårt det var! Svårighetsgraden har antingen ökat eller så har jag blivit trögare! Hängde inte alls med på samma sätt längre! Men det är något jag ska fortsätta med ungefär en gång i veckan. Bra sätt att hålla fläsket igång :)
Igår tog jag en välförtjänt vilodag!
Idag var jag på gymmet med sambons ex (Fia) igen. När jag sen kom hem blev det 15*2 på abslide och 45+30 sekunder planka. Så nu är hela min kropp rejält genomkörd!
Imorgon blir det easyline för första gången någonsin. Jag anmälde Mathias när jag var där i måndags och fick förfrågan varför inte jag skulle vara med. Så igår bestämde jag mig för att testa o ringa o anmäla mig oxå, jag fick sista platsen. Mathias ska köra både spinningpass och easyline. Jag håller mig till ett pass till och börja med.
Min morot i allt det här tränandet är ju Emelie! Kära Emelie som har blivit ett riktigt träningsfreak! Och om hon ska vara beach 2012 så ska väl fan inte jag vara sämre? Eller? Nej, just det! Sen är det ju svårt att hänga med i hennes tempo, för hon är inte riktigt klok ;) Men jag gör mitt bästa i alla fall :D
GOASTE EMELIE!
Nej, min rubrik syftar på tränandet.
Under nyår var jag sjuk. Därefter skadade jag ryggen när jag var iväg och red Valle-plutten och fick ta det lugnt i 2-3 veckor. Under denna tid åkte jag på en ny dunderförskylning som gjorde att uppehållet från träningen förlängdes ytterligare. Så sedan julhelgen känns det som att det är först nu som jag har kommit igång på riktigt igen!
Invägningen på specialvågen som jag skulle ha gjort i mitten av januari hoppade jag såklart över. Ville inte åka på en depression oxå uppepå allt, hehe!
Så mitt nya mål är mitten av Mars. Då hoppas jag att jag har varit i gång regelbundet och hunnit bränna fett och bygga muskler.
Denna veckan har varit väldigt aktiv. I måndags morse gick jag till gymmet ensam. Sambon jobbade och min "personliga tränare" orkade inte hoppa upp ur sängen, hehe! En lite rolig grej kanske: min "personliga tränare",som snarare kanske är en träningskompis, är även min sambos ex och pojkarnas mamma. Många som tycker att det är väldigt underligt att jag tränar och umgås på det sättet med min sambos ex. Men de har en väldigt bra kontakt och jag och hon kommer också väldigt bra överrens. Hon är en glad tjej som är lätt att umgås med. På så sätt har jag haft en väldig tur, sambons ex är inget "psycho" som många vänner behövt råka ut för i deras relationer :P
I alla fall, någon som märkt att jag är duktig på att flyta ut ganska rejält från ämnet? Jag börjar med en sak och har helt plötsligt glidit in på något helt annat. Hehe... är likadan att prata med, jobbigt, jag vet! :P Är ganska jobbigt att komma tillbaka till ursprungsämnet, om man ens kommer ihåg vad man började prata om.
I alla fall (IGEN!!!), i tisdags återgick jag till zumban efter ett långt långt uppehåll. Herreshit vad svårt det var! Svårighetsgraden har antingen ökat eller så har jag blivit trögare! Hängde inte alls med på samma sätt längre! Men det är något jag ska fortsätta med ungefär en gång i veckan. Bra sätt att hålla fläsket igång :)
Igår tog jag en välförtjänt vilodag!
Idag var jag på gymmet med sambons ex (Fia) igen. När jag sen kom hem blev det 15*2 på abslide och 45+30 sekunder planka. Så nu är hela min kropp rejält genomkörd!
Imorgon blir det easyline för första gången någonsin. Jag anmälde Mathias när jag var där i måndags och fick förfrågan varför inte jag skulle vara med. Så igår bestämde jag mig för att testa o ringa o anmäla mig oxå, jag fick sista platsen. Mathias ska köra både spinningpass och easyline. Jag håller mig till ett pass till och börja med.
Min morot i allt det här tränandet är ju Emelie! Kära Emelie som har blivit ett riktigt träningsfreak! Och om hon ska vara beach 2012 så ska väl fan inte jag vara sämre? Eller? Nej, just det! Sen är det ju svårt att hänga med i hennes tempo, för hon är inte riktigt klok ;) Men jag gör mitt bästa i alla fall :D
GOASTE EMELIE!
