Hästar- som yin och yang!
Vart i stallet både lördag och söndag denna helgen! Det har varit en, ehhrmm, intressant upplevelse.
Kom till stallet vid 12 igår och mötte en otroligt kelig Katinka. Hon ville gosa hela tiden och var väldigt medgörlig. Hon njöt när jag borstade henne, lyfte hovarna utan att jag ens behövde be henne och stod precis där jag ville ha henne. Jag var så lycklig och räknade med en helt perfekt dag. Åsa ville tömköra Saga så jag bestämde mig för att promenera med Katinka med grimma och grimskaft.
KATINKA UNDER EN LUGN STUND!
Hon visade sitt rätta jag redan ute på gårdsplanen. Från stallet går en backe upp mot vägen. Där tyckte Katinka att vi skulle springa upp, jag var såklart av en helt annan åsikt vilket hon inte alls tyckte var roligt.
Vi promenerade sedan en bit utan problem... en bit...
En avtagsväg passerades utan problem... nästa avtagsväg tyckte Katinka att vi skulle gå in på. Jag var återigen av en annan åsikt. Blev en liten dragkamp som jag till slut vann.
Sedan blev det värre...
Hon ville inte alls gå bakom mig, hon ville inte gå alls... hon ville springa och hoppa och jäklas med mig!
Ena stunden var hon bakom mig för att i nästa stund rusa förbi. När jag ville svänga in på en avtagsväg för att en bil kom satte hon sig på tvären och slängde med huvudet. (under hela denna tid uppförde sig Saga exemplariskt)
FINA SAGA med Åsa och vovven Tequila!
Sedan fortsatte viljornas kamp! Katinka studsade runt, hon försökte rusa förbi mig. Svängde jag höger svängde hon vänster. Hon ställde sig skräckinjagande framför mig och slängde högt med huvudet för att försöka visa att hon bestämde.
Till slut skrek jag på Åsa att jag inte längre visste vad jag skulle göra... tyckte att mitt skällande inte hade någon som helst effekt.
Hon frågade om vi skulle byta häst för en stund? Den röda, envisa "ängeln" på min högra axel svarade "nej, för då vinner ju hon, låt mig försöka ett tag till, jag vill inte ge upp." Att den där röda jäveln alltid ska visa sig när jag är som mest rädd (mina ben var bokstavligt talat som spaghetti, vill påminna er om att jag är en väldigt feg feg feg hästtjej som inte alls vill ha med bångstyriga hästar att göra, i alla fall inte i den smarta delen av min hjärna) för rädd var jag verkligen!
Åsa röt i alla fall till på Katinka att lägga av vilket resulterade i att Katinka fick ännu ett ryck och gjorde ett språng mot Åsas håll. Detta gjorde inte Åsa nådig, hon slängde tyglarna i ansiktet på Katinka och röt till. Detta gjorde att jag blev lite modigare. Åsa berättade att enda gången man får "klappa till" en häst är när den kan skada dig. Hon sa att hästar "kickar" varann för att visa sitt personliga utrymme. Och om inte hästarna förstår vart vår gräns går måste vi visa dem det genom att göra något liknande. En häst får ALDRIG gå "över" dig, då vinner den mark!
Jag frågade om hon skulle stegra sig mot mig, för hon såg verkligen sådan ut när hon stod och studsade och gjorde sina tjutande läten (MEN JAG SLÄPPTE INTE TAGET!!! Fan va bäst jag äääär!) och då är man inte stor här på jorden vill jag lova!
I alla fall, så fort Åsa hade sagt till fortsatte vår kamp. Så fort hon svängde så svängde jag rakt om åt andra hållet... varenda gång hon passerade mig svängde jag rakt om. Den gången hon försökte springa förbi mig ännu en gång klappade jag till med grimskaftet på halsen och skrek "Du kan inte gå på mig din idiot, LÄGG AV". Detta gjorde på något sätt att jag vann mark... vår kamp blev lite jämnare och det var mera tjurighet och en spänd stämning mellan oss.... tills vi vände om hemåt.
Vändningen på vägen var som om att omvända Katinkas personlighet! Hon blev en helt annan häst. Hon ville kela och hon puffade på mig för att få bli klappad. Så allt vårt gräl var som bortblåst, herregud, jäkla häst!
Idag hade jag med mig Emelie ut till stallet. Vi skulle ut på en ridtur. Jag på Katinka, Emelie på Saga och Åsa som ledde vackra Whilmer!
I stallet var Katinka fortfarande kelig men hennes tjurighet var tillbaka så jag fruktade det värsta inför ridturen.
NEPP! Hon var en ängel! En snällare häst får man leta efter! Det var bara att njuta och vi fick en helt underbar ridtur i soligt vinterväder! :)
Saga studsade lite som vanligt så Emelie fick vara med om några språng men även Saga var riktigt duktig för att vara hon under vintern!
UNDERBARA HÄSTAR! Hur kunde jag vara utan dem så länge!!! :D
VACKRA VACKRA WHILMER!!!! Han måste ju oxå komma med på bild ibland!!! Här gosar han för fullt med Åsa! :D
Kom till stallet vid 12 igår och mötte en otroligt kelig Katinka. Hon ville gosa hela tiden och var väldigt medgörlig. Hon njöt när jag borstade henne, lyfte hovarna utan att jag ens behövde be henne och stod precis där jag ville ha henne. Jag var så lycklig och räknade med en helt perfekt dag. Åsa ville tömköra Saga så jag bestämde mig för att promenera med Katinka med grimma och grimskaft.
KATINKA UNDER EN LUGN STUND!
Hon visade sitt rätta jag redan ute på gårdsplanen. Från stallet går en backe upp mot vägen. Där tyckte Katinka att vi skulle springa upp, jag var såklart av en helt annan åsikt vilket hon inte alls tyckte var roligt.
Vi promenerade sedan en bit utan problem... en bit...
En avtagsväg passerades utan problem... nästa avtagsväg tyckte Katinka att vi skulle gå in på. Jag var återigen av en annan åsikt. Blev en liten dragkamp som jag till slut vann.
Sedan blev det värre...
Hon ville inte alls gå bakom mig, hon ville inte gå alls... hon ville springa och hoppa och jäklas med mig!
Ena stunden var hon bakom mig för att i nästa stund rusa förbi. När jag ville svänga in på en avtagsväg för att en bil kom satte hon sig på tvären och slängde med huvudet. (under hela denna tid uppförde sig Saga exemplariskt)
FINA SAGA med Åsa och vovven Tequila!
Sedan fortsatte viljornas kamp! Katinka studsade runt, hon försökte rusa förbi mig. Svängde jag höger svängde hon vänster. Hon ställde sig skräckinjagande framför mig och slängde högt med huvudet för att försöka visa att hon bestämde.
Till slut skrek jag på Åsa att jag inte längre visste vad jag skulle göra... tyckte att mitt skällande inte hade någon som helst effekt.
Hon frågade om vi skulle byta häst för en stund? Den röda, envisa "ängeln" på min högra axel svarade "nej, för då vinner ju hon, låt mig försöka ett tag till, jag vill inte ge upp." Att den där röda jäveln alltid ska visa sig när jag är som mest rädd (mina ben var bokstavligt talat som spaghetti, vill påminna er om att jag är en väldigt feg feg feg hästtjej som inte alls vill ha med bångstyriga hästar att göra, i alla fall inte i den smarta delen av min hjärna) för rädd var jag verkligen!
Åsa röt i alla fall till på Katinka att lägga av vilket resulterade i att Katinka fick ännu ett ryck och gjorde ett språng mot Åsas håll. Detta gjorde inte Åsa nådig, hon slängde tyglarna i ansiktet på Katinka och röt till. Detta gjorde att jag blev lite modigare. Åsa berättade att enda gången man får "klappa till" en häst är när den kan skada dig. Hon sa att hästar "kickar" varann för att visa sitt personliga utrymme. Och om inte hästarna förstår vart vår gräns går måste vi visa dem det genom att göra något liknande. En häst får ALDRIG gå "över" dig, då vinner den mark!
Jag frågade om hon skulle stegra sig mot mig, för hon såg verkligen sådan ut när hon stod och studsade och gjorde sina tjutande läten (MEN JAG SLÄPPTE INTE TAGET!!! Fan va bäst jag äääär!) och då är man inte stor här på jorden vill jag lova!
I alla fall, så fort Åsa hade sagt till fortsatte vår kamp. Så fort hon svängde så svängde jag rakt om åt andra hållet... varenda gång hon passerade mig svängde jag rakt om. Den gången hon försökte springa förbi mig ännu en gång klappade jag till med grimskaftet på halsen och skrek "Du kan inte gå på mig din idiot, LÄGG AV". Detta gjorde på något sätt att jag vann mark... vår kamp blev lite jämnare och det var mera tjurighet och en spänd stämning mellan oss.... tills vi vände om hemåt.
Vändningen på vägen var som om att omvända Katinkas personlighet! Hon blev en helt annan häst. Hon ville kela och hon puffade på mig för att få bli klappad. Så allt vårt gräl var som bortblåst, herregud, jäkla häst!
Idag hade jag med mig Emelie ut till stallet. Vi skulle ut på en ridtur. Jag på Katinka, Emelie på Saga och Åsa som ledde vackra Whilmer!
I stallet var Katinka fortfarande kelig men hennes tjurighet var tillbaka så jag fruktade det värsta inför ridturen.
NEPP! Hon var en ängel! En snällare häst får man leta efter! Det var bara att njuta och vi fick en helt underbar ridtur i soligt vinterväder! :)
Saga studsade lite som vanligt så Emelie fick vara med om några språng men även Saga var riktigt duktig för att vara hon under vintern!
UNDERBARA HÄSTAR! Hur kunde jag vara utan dem så länge!!! :D
VACKRA VACKRA WHILMER!!!! Han måste ju oxå komma med på bild ibland!!! Här gosar han för fullt med Åsa! :D
Kommentarer
Trackback
