Rebus ;)

           +                     =                =    19/4 2009   
                                                              

Barnslig eller inte barnslig, det är ganska självklart...




Ja... nu lär jag bli totalt barnsligförklarad.

Fick en urgullig söt liten ullig nalle i form av en katt förra helgen. Det var min goa vän som gav den till mig för han tyckte att han har gett mig för lite sen han lärde känna mig.
Vi hade skämtat om att han skulle köpa mig en present innan han kom, men jag trodde att det, som sagt, mest var ett skämt. Typ som att han skulle komma med en chokladbit eller liknande. Så jag blev otroligt glad när jag fick denna söta lilla nalle. Ja, sån där mjuk och mysig som man brukar köpa till små bebisar i present. En sån man kan klappa på hur länge som helst för att den är så otroligt len under fingrarna.

Denna söta lilla present har sedan helgen inte lämnat min säng. Den ligger bredvid mig under täcket varenda kväll. Vet att det låter skitkorkat och löjligt. Men det känns som att ligga och krama en riktig katt på sätt och vis. Och visst saknar man någon att krama ibland när man är ensam. OCh jag tänker inte precis be Lea, den stora bambiliknande varelsen, att hoppa upp i sängen. Ibland saknar jag mina gamla katter som inte längre bor hos mig och pojkvän har jag ju inte heller längre och lär inte skaffa på ett bra jäkla tag. Så, då får den otroligt söta lilla katten duga.





Tack Micke för den otroligt fina presenten, jag blev gladare än jag kanske visade just då!

Ärftlig skit...

Mmm... mamma ringde mig igår. Min ena farbror har fått veta att han har lungcancer. Ändå slutade han röka för ett antal år sedan för att han... ehh... tappade lungan tror jag det hette. Men nu är det så... andra personen i min släkt som får lungcancer under mina levnadsår.
Min farfar dog i lungcancer när jag var liten. Minns knappt något, men har ett svagt minne av att jag låg under täcket och ville inte visa mig ledsen. Vet bara inte om det gällde farfar, farmor eller när vi fick göra oss av med hunden. Känns dumt att säga så, men när man är liten blir man lika ledsen för sin hund som för sin farfar. Har bara fått för mig att det gällde farfar, så det är säkert fallet.
Ja, så nu har även farbror åkt på denna skitsjukdom!
Skrev mitt specialarbete om farfars lungcancer i gymnasiet så vet en hel del om hans turer till och från sjukhus och liknande. Läste hans journaler och intervjuade pappa inför det arbetet. En jobbig period minst sagt!!!

Har inte så mycket kontakt med min farbror eftersom han bor en bit härifrån. Ändå har han på något sätt varit en av favoritfarbröderna. Även att alla gubbarna är helt underbara farbröder och jag avgudar dem alla!
Tror att just HAN betytt så mycket för att det var honom man fick åka nyckelpigan med på liseberg när man var liten. Det var hos honom man fick äta så mycket gott man ville. Ja, det är sånt man minns. Är även han som är den mest "bullriga" farbrodern. Minns min student, inget vi ska gå närmare in på... men... hehe... han var en jävel på att bugga även i fyllan!!!

nähä... nu har jag inte mycket mer att skriva...

NINAS GÄSTBOK... Titta hit innan du försvinner!!!! Oavsett datum!

Är så nyfiken. Får inte så massa många kommentarer så är lite nyfiken på vad det är för folk och hur många olika människor det är som faktiskt någon gång råkar snubbla förbi och faktiskt läsa min blogg.

Så, om du, om så bara för en enstaka gång, läst/läser min blogg. Kan du inte, snälla söta rara, bara signera på något sätt. Kalla dig vad du vill bara du har ett eget namn och inte har samma som någon annan. Använd fantasin ;)

Detta är inte bara för just nu... utan för alltid... oavsett när du är här, första gången du ser detta inlägg, signera :)

Tack på förhand och puss på er mina läsare/besökare


Hela hela helgen...

Jaha, så har ännu en helg gått. Jag har faktiskt inte orkat sitta här och skriva under helgen så min blogg har kanske varit lite öde på sistone. Men ska försöka bättra mig, jag lovar. OM nu någon orkar bry sig om det... hehe.

Fredagen var lugn hemma framför tv:n. Tittade på en bra film. Kan inte minnas namnet just nu, var extremt trött när jag såg den. Men bra är den och jag har sett den förr.

lördagen hoppade jag pigg upp ur sängen för att vänta på att Mia skulle höra av sig så att jag ännu en gång skulle få åka till stallet. Det är numera min lycka under helgen, att få träffa min nya kärlek, Valle ardennern.
Tror att även Lea har hittat en ny liten kärlek därute i stallet. Algot heter han och är en riktig liten byracka. Väldigt söt och charmig men har ett utseende som en byracka.

ALGOT

Algot springer efter Lea vart hon än är. Det är så pass att hon ibland får ryta ifrån till honom så han backar en meter. Han är en riktig liten stalker. men det kan man förstå, det är ju ändå Lea jag pratar om, vem kan låta bli att avguda henne.

När jag och Mia väl kom ut till stallet var det bara att fixa iordning hästen. Jag lyckades fixa allt själv den gången, ni kan inte ana hur stolt jag är över mig själv. Har även informerat Mia om att hon måste vara lite stolt över mig. Är ju ändå hon som fixat så jag klarar av sånt här.

Ja, just det... innan man kunde fixa hästen var han ju tvungen att komma in från hagen. Ännu ett av mina SKRÄCKmoment. Gå in i en hage full med hästar, brrr. Till råga på allt informerade Mia mig om att Valle och Mini går lösa in och att det bara är Buster och Tippan vi behöver leda in i stallet. Allså var jag tvungen att välja mellan att gå in i hagen och hämta buster eller gå in och hämta Tippan. Just då kändes det som pest eller kolera. Därför valde jag den häst som jag känt längst, det är Tippan. Henne har jag känt sen hon var föl, så det kändes lite tryggare iaf. Och om hon inte skötte sig kunde jag ju alltid hota med att jag kände hennes mamma *hehe*
Jag menar, vilket barn har inte respekt för sin mamma...

Ja, iaf, även detta moment klarade jag galant. Mini den lilla sötnosen hittar till stallet men har ingen aning om var hans box finns. Så Mia fick ta honom innan han gick in till någon av de andra hästarna.
Ett riktigt litet charmtroll men otroligt svår att få på bild. Gjorde ett försök, får väl se om ni ser något *hehe*

MINI

Lea är så glad därute i stallet. Hon ville bara ut och springa hela tiden. Så roligt att se och hon är så duktig när vi är ute och rider. Den här gången hade vi henne lös under hela turen. Var väl ute lite mer än en timme och red.
Och dit Lea går, dit går Algot. Så, sålänge man har med sig Lea behöver man inte oroa sig för att Algot är långt bort. Därför kunde även han följa med ut i skogen och springa. Honom hörde man hela tiden vart han var, han har en söt liten plinga runt halsen. Kanske skulle köpa en sån till Lea också *hihi*

                                                                                                                                                                                                                               Lea och Algot står vid dörren och väntar på att Mia ska släppa ut dem. (Vet inte hur bra Algot syns, hundrackarn kunde ju inte stå still en sekund)
LEA OCH ALGOT



När jag sen kom hem från stallet kom Micke på besök. Resten av kvällen ägnade vi åt guitarhero och hade roligt. Var meningen att brorsan skulle komma på besök med sin hund men han ändrade sig tyvärr så den lilla plutten har jag inte fått se ännu.
Även Söndagen stannade Micke hos mig hela dagen och förgyllde min dag. Vi stekte pannkakor.. eller... JAG stekte pannkakor. Min PERFEKTA pannkakor, godare kan inga vara!! Och sen ägnade vi dagen åt Mario bros och guitarhero.

Nähä... nu har jag skrivit så det räcker tycker jag.

Upp tidigt imorrn, extramöte på jobbet.

Så natti och puss på er sötnosar




Nyduschad...

Ja, så har man tagit en lång varm dusch, så nu stinker man varken rök eller annat äckligt :)


Varit hos veterinären imorse och vaccinerat Lea.. hon var så duktig. Matte är som alltid väldigt stolt över sin vackra flicka. Hon rörde inte en min när hon fick sprutan och hon skällde inte heller på de andra hundarna där. Hon pratade lite gruffande när de kom in men inget skällande. Duktig Lea!

Korvgrillning, uppblåsta bimbos och siberian husky

Jepp. Idag har jag varit vid Hallbystugan i ca 3 timmar och grillat korv till 300 hungriga skid och pulkaåkande ungar :)
Hade det så mysigt! Hade tagit på mig rejält med kläder för att slippa frysa plus att jag hade med mig min goa fleecejacka i ryggsäcken som extraplagg ifall ifall jag ändå skulle börja frysa.

Jag är, som kanske de flesta fattat, en väldigt väldigt frusen människa. Så jag har alltid med mig en massa extrakläder och gärna 3 halsdukar om det går :)


Men idag frös jag inte alls. Nej, tvärtom! Jag var så varm. Stod vid grillen och vände korvar hela tiden. Så röken brände i mina ögon så att jag imellanåt fick gråtattacker och elden värmde mina stackars fingrar som uppehöll sig strax ovanför hela tiden. Så jag snarare var för varm än för kall. Vilket jag absolut inte alls ska klaga på.
                                                                                                       

Så, nu sitter jag här hemma och stinker som en hel... ja... jag vet inte, rökfabrik eller nåt. Luktar inte gott alls iaf.

Så, när jag kom hem från jobbet idag, stinkande och helt underbart vacker efter en dag i snön så sätter jag mig framför min älskade dator.
Bestämde mig för att läsa lite bloggar som mina underbara vänner skriver, alltid kul att läsa om andras liv. Ja, det tycker jag iaf.
När jag då går in på en av mina vänners bloggar, en manlig vän kan jag väl säga för att underlätta, så är det en brud som skrivit ett sånt inlägg så man kan hoppa av stolen för mindre.
Hon skriver kortfattat att alla tjejer som skriver till honom är uppblåsta bimbos och att det bara är hon som är värd hans uppmärksamhet. Att man kan vara så korkad, särskilt när man inte känner killen i fråga så bra och när killen ifråga inte har pratat med en på ett bra tag och dissat en på msn. Att sen vara elak mot hans vänner hjälper nog inte den redan "underbara" kontakten man fått med honom. Vart är världen på väg?
                                                                                                                                                      
     

En liten stund senare plingar det till i min mobil. Ett sms från lillebror, vad kul :) "Hej syrran. Du bara måste se vår nya hund. Vi har köpt en siberian husky med blåa ögon. Världens sötaste hund. Mvh/brorsan"

OSCH.... det är ingen lätt hundras han har gått och skaffat sig. Och min bror har aldrig varit något speciellt hundmänniska. Så måste erkänna att jag är lite orolig för vad det kommer bli av denna hund. En siberian husky i en barnfamilj med 4 yngre barn? Hur ska detta gå?
Jag håller alla tummar jag kan, men jag tvivlar!
Ringde upp och honom och snackade, rädd att de tog illa upp. Särskilt hans sambo. Men jag säger vad jag tycker och tänker och jag är ju ändå hans storasyster. Vi har alltid snackat och gett varann råd, var väl därför han sms:ade mig för han ville höra min åsikt. Då säger jag den och samtidigt informerar honom om vad det är för en hundras han skaffat, vilket han inte verkade ha förstått. Nu vet han så nu är ju chanserna för hunden bättre också :)

                                                                     


Imorgon är det veterinären klockan 8 för min del... eller rättare sagt för Leas del kanske ) Hon ska vaccineras. Hennes vaccination gick ut i Januari så dags att förnya nu så inte min ögonsten går och blir sjuk. Särskilt om hon nu ska fortsätta följa med till stallet och käka hästskit. Hehehe...

Igår var hon med Mia hela dagen i stallet, hon var helt slut sen hela kvällen. Så skönt att man har någon som man vet tar bra hand om henne och där hon kan vara nån gång ibland på dagarna.

Så, eftersom jag ska upp om 6 timmar så är det dags för mig att nana kudden nu.

Puss alla sötnosar

"Det är inte granen i filmen som skrivit brevet"

Har inte så mycket att skriva om idag.

Men något har man alltid att säga, ja, jag har ALLTID något litet att säga iaf :) Brukar i slutändan bli ganska mycket ;)


Måste först och främst skriva att JAG ÄGER! Jag är bäst helt enkelt! ;) Hehe... inte så allvarligt som det låter.

Hade en diskussion med Micke om att köra på bakhjulet på mc. Hur diskussionen började behöver vi inte ta upp här men vi jämförde iaf känslan efter att ha åkt båt, den där gungande känslan även att man är på land, med känslan efter att ha åkt på bakhjulet på mc en längre sträcka. Han påstod att det är lite samma sak. Sen vet jag ju inte om så är fallet eftersom jag aldrig har och aldrig kommer testa!
Micke! Du slipper inte undan att ha mig därbak, men upp på bakhjulet VÄGRAR jag åka med dig ;)
Iaf därefter berättade han att han hade dragit upp mc:n på bakhjulet med sin dåvarande flickvän (tur han aldrig gjorde det med mig) vilket fick henne att inte bli så glad. Och vilket som nu, när han hade berättat klart, fick mig att utbrista "Vad elak du är". Denna underbara kille försökte då förklara för mig att det är helt säkert att åka med honom på ett hjul för han vet vad han gör. Tror även att han sa att det kan inte hända något sålänge man håller sig fast ordentligt. Då utbrast jag "vad händer om du får punka då?" vilket resulterade i en väldigt tyst Micke *hihi*  Älskar att få tyst på folk *hehe*

Jaja... det var det...

nu undrar ni säkert över min otroligt korkade rubrik...
men var bara tvungen att berätta om en artikel jag läste om i aftonbladet igår. Trodde först att det var ett skämt så satte mig och gick igenom skämtdagar och liknande för att försökte komma på varför de vill lura svenska folket. MEN... kom inte på något svar, så hur sjukt det än är, så verkar det vara sant.

Artikeln heter "Grandödaren har förstört 2000 granar" . Och bara det namnet undrar man ju över, jag menar, blir man kallad för en "grandödare" då är det allvarligt. Har aldrig hört talas om att skogshuggare nånsin har kallats för grandödare. Men det gör denna person iaf. Denna galna människa har alltså som nån slags sjuk hobby att skära runt granarna så att de får syrebrist och dör inom några år. Fattar inte riktigt vem som får för sig att vilja "döda" 2000 granar, man kan ju inte vara riktigt frisk."
– En tanke kan vara att personen verkligen inte tycker om granar." Bara den meningen tycker jag är ganska komisk. Vad kan man ha emot granar? Inte precis så att de anfaller när man är ute och går i skogen. Vad kan man ha för ursäkt den dagen man åker dit? "Öhhh, gillade inte sättet de tittade på mig när jag var ute och gick" eller "Näää, gillade inte deras spretiga utseende, träd ska ha blad, inte barr". Ja, som sagt, sjukt helt enkelt!

Sen texten under bilden som finns i artikeln är den text som gett mig uppslag till min rubrik här på bloggen. Den är så bäst! Läs och njuut!



Grandödaren skär snitt i granarna så de dör av näringsbrist.
Granarna på bilden har inte med grandödaren att göra


Säkerligen jag som har sjuk humor... men jag fick mig ett gott skratt iaf. Är det någon mer än jag som skrattar gott kan ni väl skriva det på kommentarer så jag slipper känna mig som världens pucko, även om jag är ganska van ;)

Nu blir det varm dusch för mig.



 

Redan söndag? *suck*

Jaha, så var det söndag... natt... och jag borde sova. Men får skriva lite här och sova sen.

Haft Micke på besök här igår kväll och idag. Lika trevligt som vanligt att spöa honom i guitarhero ;) Började fel igår men vi blev snabbt sams och sen har vi haft superkul :) Somnade väl framåt 4 nån gång på soffan till Takida :)

Tycker det är så intressant hur folk kan reagera ibland. Att jag har manliga nattgäster här är visst en sensation. I min vänskapskrets är det helt naturligt men folk som inte tillhör min innersta vänskapskrets får för sig att det är något på G mellan mig och alla mina nattgäster. Så nästa gång Hannah lånar min soffa... då väntar jag mig en MASSA kommentarer om det ;) För det fick jag om min nattgäst som var här under fredagen, intressant. Manliga vänner är visst konstigt att ha enligt en del. Har t.o.m fått kommentaren "tror inte på det där, det finns alltid en attraktion från något håll när man är vän med någon av det andra könet". Oj... då jävlar är det  MÅNGA killar som är attraherade av mig. För jag känner inget för nån av mina vänner, varken manliga eller kvinnliga ;) NICE!!
Själv tycker jag att det är självklart att låna ut sin bäddsoffa till vänner, oavsett kön, sådan är jag och kommer alltid vara.


Jag har just nu sååå ont i min kropp. Jag känner muskler jag inte visste fanns. Igår var jag tvungen att sitta på en mjuk stol hos mamma och pappa för att jag hade så ont i sittbenen i häcken.
Idag är de benen mitt minsta problem.
Ajj: ryggen!
Ajj: Magmusklerna!
Ajj: Sidorna
Ajj: Benen
Ajj: ljumskarna
Ajj: skulderbladen (värst just nu)
Ajj: axlarna
Ajj: kommer säkert på flera saker när jag är klar...

Allt detta för en timmes tur på en bred hästrygg. De som säger att man "åker" häst, vet inte vad de snackar om! BRORSAN exempelvis!!! ;)

Dags att nana... sov gott alla där ute i vårt avlånga land... och "alla" mina typ 3 läsare ;)



 

Hästrädd på hästrygg

Klockan 11 imorse springer jag, bakfull, upp till telefonen som ringer för fullt. Det är Mia som undrar om jag bestämt mig angående att följa med till stallet. Jag tror att jag muttrar något om att jag ringer tillbaka vid 12 och lämnar besked.

Min nattgäst på soffan ligger och stirrar tomt in i väggen, ser extremt uttråkad ut. Så istället för att gå o lägga mig igen hämtar jag täcket i sängen, sveper in mig och hoppar upp i soffan för att snacka skit :) Vi är båda ungefär lika sega och får nog inte så värst mycket vettigt sagt. Fortsätter vårt goda skratt åt Öja som vart totalt tokig kvällen innan och var beredd på att betala 750 kr för taxi hem... för att få sova i sin egen säng *naaaawwwww*

Efter en stund tar vi varann i kragen o kommer till liv... någorlunda iaf :P

Hittar en lämplig buss och nattgästen far iväg hem till Tranås. En liten parentes: Puckot åker hem utan sina nycklar som ligger kvar på min soffa vilket han kommer på när han är hemma. Nina får sig ett otroligt skadeglatt och långt skratt när hon får veta nyheten! Han har så att säga "gjort en Öja".

Efter nattgästen åkt hem drar jag på mina extremt sexiga ridkläder, i form av mysbyxor, fleecetröja, väst och kängor,  drar på hunden kopplet och drar iväg till stallet långt ut i ingenstans...

Jag och Lea möter, när vi kommer fram till stallet, en kåt hanhund som genast sätter fart efter Lea för att försöka charma henne. Han lyckas såklart inte! Jag har uppfostrat min flicka bra!

Sen är det ju... STALLET.... dit in ska jag gå nu, för första gången på flera år. Jag har alltid varit en mes vad gäller hästar. Och det har alltid varit Mia som ändå lyckats lura ut mig till stallet. Jag gillar ju att rida, är snarare hästar jag är lite smårädd för. Kommer in i stallet och där ser jag 3 stora åbäken. Buster, Tippan och såklart... VALLE! Min favorit, snyggingen, den enda!!! Efter ett tag uppmärksammar Mia mig på att det finns en fjärde, i en liten box står världens sötaste lilla shettis... Mini :) Sååå söt... han bara ber om en puss på sin mjuka mule. Men fega Nina bara klappar honom lite på mulen och berättar hur otroligt söt han är.

Sen är det bara att ta tag i sin rädsla. Mia plockar ut Valle ur boxen och jag får ju helt enkelt börja borsta honom. Sen kommer hovarna... dessa stora hovar som kan göra en massa massa skada!
Men jag och Valle har en speciell kommunikation så jag börjar snacka med honom.

          
Valle                                      Buster


"du, valle, nu är det så att jag ska ta dina hovar. Så gör nu inget dumt så lovar jag att vara snäll mot dig? Okej? Braaa... fan, vi förstår varann du och jag. Jaha... shit, bakhoven.. du... Valle... stå nu riktigt stilla... nä men valle, vad söt du är, du lyfter hoven innan jag ens hunnit dit. Good communication kallas det, vi har nåt speciellt du och jag" osv

Lyckas till slut få iordning hästen och ut på vägen det bär. Jag på Valle, Mia på Buster och Lea i longeringslina bredvid Buster. Jag har fullt upp med att få Valle att gå istället för att springa så all min kraft går åt till att luta mig bakåt och draaa i tyglarna. Därför överlåter jag Lea till Mia, som är lite mer van vid det här med att skumpa runt på hästar.

Menar inte att jag är helt ovan har ändå ridit till och från från det att jag var typ 7 år gammal. Men Mia har ju haft häst eller lånat häst sålänge jag känt henne, och det mina damer och herrar, det är en mindre evighet ;)

Vi är ute och rider i en timme... sitter däruppe och njuter av solen som får snön på mark och träd att gnistra så vackert. Valle springer lite ibland och vissa stunder får jag honom att gå så pass fint att jag nästan kan slappna av helt och hållet utan att tjockisen vill börja springa igen. Han springer nämligen inte för att han har en massa energi, nej, han springer för att det är mer ansträngande att pulsa fram i snön. Sen tror jag också att han blev lite orolig ibland när Buster, med sina långa ben och långa kliv, försvann bakom träden.


Taget från hästryggen

Nu är jag återigen hästbiten, eller som jag vill kalla det, Vallebiten! Finns nog nämligen ingen annan häst i världen som skulle få mig att känna mig så trygg som Valle gör. Han är min hästgud, hehe! Så, Mia, nu blir du inte av med varken mig eller Lea så lätt därute i stallet!

                                                                                             
Jag och Valle (jag sitter som en säck potatis!!!)                                Jag o Valle hemma igen (se hur svettig han är)


En nackdel med denna ridning är träningsvärken!!!! Det började 1 timme efter jag hade hoppat av hästen och jag vill ens inte veta hur jag kommer må imorgon! Tänk själva; att klamra er fast på en häst, som skumpar fram i trav, utan sadel och bara en tygbit mellan er och hästen. Det är inte lätt vill jag lova, man använder alla muskler man har för att hålla sig kvar. (Särskilt i uppförsbackarna när man känner hur man glider bakåt)

Nu är det dags för guitarhero här... lagom ansträngande kväll för min del. Trevligt sällskap har jag också... :)
















Vovvar och bebisar....

Idag hade jag en kort dag på jobbet så fick sluta redan vid 12.30.

Så då passade jag på att hälsa på min kollega som gick hem och fick en liten bebis i slutet av november.
Det var jättekul att träffa henne igen och passa på att skvallra lite så gott det gick. För tyvärr tyckte inte hennes lilla skrutt till son detsamma, nej, han tyckte inte att någon annan än han själv skulle låta. Och han LÄT vill jag lova. Ojoj, något var det som inte var bra mest hela tiden. Så han höll låda och vi lyssnade *hehe*
Hon vankade runt med honom i huset för att han skulle vara tyst och jag gick såklart efter, kände mig lite som en svans :P
Helt plötsligt ringer telefonen (på ovanvåningen, vi är på källarplan) varav hon sträcker ut armarna med ungen i och ber mig ta över, totalt allvarligt. Och jag frågar "Menar du allvar?" SÅKLART hon menade allvar *gahh* Så där stod jag med en väldigt grinig liten 6-kilos klump i famnen med hans rygg mot mig. Så han satt typ på min arm. Så nu var det min tur att gå runt och vagga och prata. Lät typ såhär:

"Jaha, så nu gick din mamma. Jaha, vad ska vi hitta på dådå? Ojjj... nej... inte ....GRÅTA.... öööhhh... titta fåglarna... pippi fåglar, oj, de blev rädda när vi närmade oss rutan. Nej, nej, nej..... inte gråta mera... schhhh.... gick ju så bra nyss. Ja, men jag kan förstå om du inte vill vara hos mig, skulle jag inte heller vilja. Din mamma som är så knäpp o bara lämpar över dig hos mig. Ja, skrik du, det skulle jag med, vill du ha hjälp? Jag kan också skrika lite.." osv...

som TUR var kom hon tillbaka ganska snabbt, i precis lagom tid till hans gallskrik *hehe*  Bara o lämpa tillbaka :P

Sen ringde Joanna så vi möttes och åkte ut till Mia. Hundarna busade som bara den och Mias lilla, snart, 6-åriga dotter hade jättekul i snön med hundarna. Lea fick en stoppad strumpa som hon vaktade som en varg vaktar sitt byte. Oj vad hon morrade på NInque när han försökte ta den ifrån henne. Och han är ju så mesigt snäll att han bara släpper och går därifrån. Han försökte putta på henne ibland och stod en halvmeter ifrån och skällde, allt för att få hennes uppmärksamhet. De är sååå söta ihop! Världens bästisar.

Vet att jag skrev om Ninque i förra inlägget. Och slutade mitt i en mening... daahhh.... koko!!!
Det jag skulle skriva var att jag förstår inte att det kan bli en sååå fin hund när kenneln är så äckligt snuskigt risig som den kenneln var där vi hämtade honom. Helt sjukt, men Joanna kunde inte ha fått en bättre hund. De matchar varann perfekt de två :)





Lea med strumpa i munnen :)


Ninque skäller lite på Lea "Snälla, låt mig vara med och leka"


 

Tidig morgon på jobbet

Sitter just nu på jobbet. Klockan är halv 9 och jag är sååå trött, har suttit här sedan 7.30! Kom inte alls i säng igår kväll när jag hade tänkt komma i säng...

Hade besök av Mia igår kväll. Mia är min äldsta och absolut närmsta vän. Finns ingen i denna värld som känner mig lika bra som hon. Och det finns ingen i denna värld som jag vet att jag kan lita på som jag litar på henne! Tyvärr hinner vi inte ses så ofta eftersom hon har familj och stallet att tänka på och jag...ja, jag har ju mitt liv... hehe... kanske inte lika upptaget liv som hennes, men ändå.

Förr tränade vi tillsammans med våra hundar, var uppe på hundklubben så mycket vi bara orkade. Hennes hund, Lucky och min hund, Lea, kom alltid lika bra överrens. Vi tränade allt från lydnad till agility. Även att hundarna kom kanonbra överrens så var det inte alltid så att jag och Mia kom lika bra överrens. Kunde bli heta diskussioner däruppe på gräsplanen. Vi hade inte alltid lika syn på träning och liknande. Och de gånger jag kom från jobbet och var lite trött fixade jag inte alltid henne kritik, även att jag visste att hon gav mig den för att hjälpa oss bli bättre.

Nu har hon tyvärr sålt Lucky och då har en anledning till att ofta ses  försvunnit och vi ses än mer sällan.

Nu ska hon förhoppningsvis börja träna, och eventuellt tävla, Lea i lydnad så då kanske man börjar ses lite oftare igen :) Ser jag fram emot!

ja, så hon satt hos mig till 22 igår kväll. hon har inte varit hos mig sedan jag flyttade, vilket var i början av september. Så hon fick se min, för tillfället bombnedslags-liknande, lägenhet och vi satt och snackade om allt mellan himmel och jord.

I eftermiddag ska Lea träffa sin pojkvän, Ninque. Det är min vän, Joannas, hund. Han är en samojed och en så snäll hund. Förstår inte hur en så go hund kan komma från en så konstig 

Var meningen att jag skulle lägga in en bild här av en otroligt trött Nina på jobbet, men eftersom jag sitter på jobbet kan jag inte lägga in den på datorn...så får hoppa över det...




Syster yster och jag...

Sitter just nu här mätt och go med min söta lilla systeryster, Emmy. Vi har precis smällt i oss smörgåstårta och några kokosbollar *mumma*
Vi behövde "bara" åka till 3 butiker innan vi hittade en smörgåstårta. Senast när vi letade (utan att finna) var vi ute och åkte i lite mer än 2 timmar. Vill man ha smörgåstårta så vill man ;)

Blir nog lite guitarhero nu framåt kvällen... eller om vi lägger oss och slöar framför en film, den som lever får se :)
IFall det blir guitarhero: HON SKA FÅ SÅ MYCKET SPÖ!!!! :D

För övrigt: Mitt huvud och nacke spränger som om det vore värsta världskriget eller liknande i mitt huvud. Har nog influensa i kroppen som vägrar bryta ut för fullt. Ett tips: När man har huvudvärk är det jävligt korkat att ha utbildat sig till fritidspedagog *suck* Så det känns de dagarna!


Färska och goda kokosbollar, aldrig fel allså :) Finns en del kvar, om någon skulle vara sugen ;)

Titta hit titta hit en minut :)

Osch... jag har äntligen lyckats skaffa mig en bloggsida.
Har ingen aning om hur det här funkar så om jag verkar riktigt B ibörjan nu och ni undrar vad jag håller på med. Då kan jag lugna er med att jag också undrar vad jag håller på med just nu.

Eller... "er" och "er"... vet ju ens inte om någon kommer läsa det jag skriver.
Eller, jo, 1 person, han har ju redan kommenterat innan ens första inlägget var klart :) Tack "M" för ditt stöd ;)

Idag har jag vart på Landvetter och vänt. Hämtade hem min kära lilla pappa som har varit på teneriffa i en månad. Han verkade ha haft det riktigt roligt och betydligt varmare än här *längtar huttrande efter en kopp varm choklad*

Imorgon ska jag jobba 8-18. Inget jag ser fram emot alls. Men kollegan är sjuk, så då får man väl ställa upp. Jag jobbar på ett fritids och imorgon är det sportlov en vecka framöver så förhoppningsvis har vi inte så många barn att "fajtas" med :)

Det där med bilder får komma framöver. Tror inte min pappa uppskattar om jag lägger upp en bild av honom här, solbränd *hehehehe* Men tanken är lockande :P

Nu ska jag nana gott, med tanken att jag ska upp om mindre än 7 timmar igen och ta en iskall promenad med min söta "lilla"hund. Just nu ligger hon och snarkar på sin plats efter en spännande bilresa med oss andra till Landvetter. Hon följer med mig på ALLT :)

Natti natti




RSS 2.0