Dark Angel

På måndag börjar det! Jag är tillbaka och det med ett stort jävla steg!
Kan inte skriva mer här för tillfället men denna bloggen ska användas flitigt framöver är det tänkt!

Håll utkik!

Det gick inte länge på jobbet efter julledigheten! Jag jobbade 3 dagar innan kroppen strejkade totalt och vägrade gå med på de rörelser jag skulle göra. Så från den 10/1 har jag nu varit sjukskriven. Konstigt nog har tiden gått ganska fort, vet inte om det beror på att det hänt så mycket därinne den sista tiden. Inte en dag är lugn och jag tror att jag kommer ploppa fram en världsmästare i discodans så som det hoppar runt hela tiden :) mycket saker som min lilla bebis ska bli: lovat Åsa att det är ett framtidshopp inom ridsporten, Mathias har jag lovat att det är en liten rocker som ska titta ut, discodansare har jag ju redan förklarat och sedan har min hjärna berättat för mig att det är en liten pojk :) alla i min omgivning, förutom ett fåtal, tycker det ser ut som en flickmage... Men min hjärna vill inte lyssna på det örat. Jag tycker det ser ut som en liten pojk på ultraljudet och jag har den känslan helt enkelt :) den som lever får se. Nu är det ju bara 29 dagar kvar, inte ens en månad ju :)

Jag blir bara större och större... är just nu i v.26 och har kommit underfund med att jag har ungefär 1/3 kvar av graviditeten. Redan nu känner jag mig smidig som en flodhäst och har ungefär lika mycket mage som en valross! Hur ska detta sluta? Börjat (eller, börjat o börjat... haft ett tag) få foglossningar, ischiasvärk och ledvärk, allt på samma gång! Är bara januari, har ju 3 hela månader kvar, kan inte gå hem än! Så just nu är min inställning en dag i taget! En dag extra på jobbet betyder en färre dag hemma! Ska jag gå hemma i 3 månader, plus all tid jag kommer spendera hemma sen, så kommer jag bli fullständigt galen! Så, så länge jag kan ta mig framåt, så länge kan jag jobba ;) Apropå jobb... nu är det dags! Puss puss

vill dela med mig av en nyhet till er som fortfarande inte tappat hoppet om min blogg! Jag har varit sängliggande en längre tid och det pga en positiv anledning! Det är nämligen så att i april kommer ett litet knytt titta fram som just nu sprattlar i min mage :) så jag är just nu i v. 22+6 och växer så det knakar :p ska jag fortsätta i denna takten kommer jag inte kunna röra mig i slutet ;) ska försöka uppdatera er lite oftare nu framöver när jag faktiskt mår lite bättre o har återvänt till jobbet sen en tid tillbaka :D kram på er!

Idag har Mathias och mina 2 bröder; Patrik och Micke, cyklat från Tidaholm hem till mina föräldrar. De har alltså cyklat 8,5 mil. Mathias vann på 3 timmar och 15 minuter. Patrik kom in på gården 21 minuter senare. Micke fick tyvärr avbryta när han hade en mil kvar då hans pulsklocka visade 200 och han inte vågade utmana kroppen längre än så. Jag är så imponerad av alla tre grabbarna! Vi sitter nu hemma hos mina föräldrar då mamma ville ställa till med gardenparty när killarna hade kommit fram. Har det så mysigt här o nu är det dags för paj o vaniljsås :)

Jag och sambon kom, för 3 månader sedan, överens om att gå ner ett antal kilon för att få åka till ullared och handla nya kläder. Vi skulle alltså ha ullared som en slags belöning för vårt första delmål. När jag nått mitt slutmål har jag hittat ett par supersnygga jeans för 1300 kr som jag ska belöna mig själv med :) idag ställde jag mig i alla fall på vågen. Jag hade inte tappat ett enda kilo så till en början blev jag besviken. När sedan jag och Anders, på gymmet, kollade närmare på kvittot från vågen fick han mig på bättre humör. Jag har nämligen tappat 4 kilo fett varav 3 av dem satt runt magen. Sen har jag istället byggt muskler och det är därför jag inte tappat vikt enligt en vanlig våg. Känner mig nöjd och nu är jag än mer taggad! Puss o kram

Imorgon ska jag till gymmet och väga in mig.
Vår våg där hemma fick slut på batteri för ca 2,5 månad sedan vilket innebär att jag inte har den blekaste aning om vad jag väger och vad som eventuellt kan ha hänt med min kropp.

Har fått någon enstaka kommentar om att jag har tappat vikt och blivit smalare. Det enda stället där jag tycker att det syns att något har hänt är på min rygg mellan skulderbladen. Men det kan vara en synvilla för att jag har fått större muskler och att det är därför som skulderbladen är mer framträdande. 


Mitt delmål har varit brorsans bröllop då jag vill kunna komma i en fin klänning utan att behöva känna mig som en fet stoppad korv. Har köpt klänning och känner mig riktigt bekväm i den. Bröllopet är nu på lördag och det är därför som jag har bokat möte med vågen imorgon.


Denna veckan har det i alla fall varit en riktig slutspurt innan invägningen. I söndags rev vi mossa i hela trädgården... och jag fick använda muskler som jag inte visste existerade. I måndags blev det easyline på morgonen... lagom jobbigt. På kvällen blev det sedan ett zumbapass och på det en 3 km promenad med vovven.

Tisdagen blev ett besök på gymmet för lite styrketräning... det var riktigt slitsamt och jobbigt efter ridturen som jag hade inbokad innan gymbesöket. Även under ridturen hälsade jag på muskler som jag inte har träffat på länge. Mina sittben strejkade högt!

Igår spenderade jag 3,5 timmar i skogen för ett sök-pass med Lea. Ute i skogen och gömde mig, sprang backe upp och backe ner och sprang även en del efter Lea. Sjuukt jobbigt och sjuuuuuuukt myggbiten blev jag oxå!

Imorse hade jag sovmorgon till 11 ... men det var inget som hindrade mig. 08.15 var jag på gymmet för ett easyline 3/30 pass. Första gången jag testade på 3/30. Så första varvet var kondition/uppvärmning. Andra varvet fokuserades på benen och tredje varvet fokuserades på överkroppen.
Svetten rann om mig så man kunde ha trott att jag kom direkt ur en dusch!

Ikväll tänkte jag löpa en runda med Lea efter den mysiga tjejkvällen hemma hos Carro med henne och Tina.

Jag kan säga att de sista 2 månaderna har jag försökt att träna minst 5 gånger i veckan och det har funkat ganska bra. Så visar det inga resultat nu blir jag riktigt besviken!

Puss o hej!

Japp! Igår sprang jag vårruset tillsammans med Fia. Tiden blev 33 minuter... rundan är på 5 kilometer.
Måste säga att jag är nöjd. Jag som aldrig sprungit längre än 4 kilometer innan och det var över ett år sedan.

Självklart tog vi våra "vilopauser" då vi gick i raskt tempo... men de blev korta och få :)

Vid mållinjen stod Maj-Britt och förevigade mitt tomatröda ansikte och mina tunga steg in i mål... så nu har man bildbevis oxå. :)

Nu siktar vi mot blodomloppet, kommer bli 5 kilometer även där, men förhoppningsvis en bättre tid.
Om alla tanter som ska promenera kan ställa sig på rätt ställe istället för att breda ut sig över hela vägen när joggarna ska iväg så kommer vi spara flera minuter i starten :)

Så nu hör ni det alla tanter; joggare på sin plats, strosare på sin plats. Man byter inte led för att man tycker att det är jobbigt att ha en barnvagn framför sig. För sanningen är den att vi som joggar tycker att det är minst lika jobbigt att ha er strosande tanter i bredd framför oss när vi vill komma iväg i vårt tempo!
Hade vi velat gå hade vi ställt oss i strosarledet... men nu gjorde vi inte det och då betyder det att vi vill JOGGA!

Klart o tydligt enligt mig!

Tack o hej!

Vår dator och vårt router (stavning???) där hemma krånglar. Så det kommer ta ett tag innan jag kan skriva här igen.
Idag är jag så busig att jag skriver från jobbet. Inga barn har dykt upp ännu och jag satt ändå vid datorn.
Så just nu, kära läsare, är det inte brist på engagemang som gör att inläggen kommer så sällan. Det är vår dumma dumma dator som inte hittar vår router och därför har vi inget internet.

Ses o hörs!

I helgen var jag hos mamma och pappa. Pappa fyllde 60 så vi syskon hade bestämt oss för att laga 3-rätters och även ge honom en göta-kanal-färd som present. Det blev jättelyckat och jag tror att mamma var snäppet mer tacksam för maten än vad pappa var. Det är inte ofta som hon får höra att hon inte, under några villkor, får närma sig köket på hela eftermiddagen/kvällen. Så hon satt bara och njöt av varje sekund :)

Dagen efter när min kära sambo åkte hem stannade jag kvar. Jag och min käraste syster hade bestämt oss för att ha en riktig tjejkväll. Inte ofta jag får träffa henne. Är hon inte i Köpenhamn så är hon ute och far nånstans. Nu ska hon åka till Indien imorgon och därefter flyttar hon till Gotland.

Vi tog en shoppingrunda i Jönköping på dagen och passade även på att köpa hem pizza och snacks till kvällen. Åkte hem och åt pizza med mamma och pappa.
Bestämde oss för att ha Harry-Potter-marathon med de sista 4 filmerna eftersom jag inte har hunnit se dem. Först var det tänkt att vi skulle variera skräckisar och snyftisar... men inget går ju upp emot harry Potter :)

Pappa blev ju inte överlycklig att vi skulle ockupera tv:n när han skulle titta på så ska det låta. Men efter många stora valpögon, mycket övertalning och lite fjäsk lyckades vi till slut. Nja, vi lyckades inte övertala pappa att Harry Potter var något för honom men vi lyckades i alla fall få honom att ge upp så ska det låta. Man får vara glad för det lilla :)

Vi tittade på en film... sen ville systra mi sova. ALDRIG svarade jag! Jag ska ju se alla filmerna... och den första filmen kom jag på att jag redan hade sett, även att jag inte mindes så mycket av den.
Så den söta Emmy fick helt enkelt bädda ner sig på soffan framför tv:n och hålla till godo med att försöka slumra där. Det gjorde hon... tog inte många sekunder innan hon pratade i sömnen!

Jag såg alla filmerna. Mellan varje film fick jag väcka Emmy för att be henne byta. Hon hade dem på sitt usb-minne och jag hade ingen aning om hur man bytte film på tv:n på det sättet.

Snacksen åt vi inte mycket av. jag var fortfarande mätt sen pizzan och Emmy.... ja, det är ju ganska självklart. Det är jäkligt svårt att tugga på ostbågar när man sover som en stock!

Dagen därpå var jag inte människa. Jag hade somnat efter 3 någon gång och blev väckt av Emmy vid halv 9. Hade lovat att köra henne till Nässjö där hon skulle folkbokföra sig så hon var försäkrad inför resan.
Mamma hade fått hem en söt liten flicka. Hon skulle vara barnvakt till min brorsdotter som är 1,5 år. En liten, söt, väldigt prickig dam. Vattkoppor är aldrig kul! Men hon var på bra humör och när vi kom hem från Nässjö fick jag en massa lära-känna-tid med henne. Det är inte ofta vi ses och de gånger vi har setts har hon bara skrikit när jag har närmat mig.
Men denna gången gick det bättre. Vi läste böcker, "spelade" 4-i-rad och läste ännu lite fler böcker. Pratade också en hel del... såna små gör det. Och oftast gör de det så en annan fattar noll. Munnen går i ett och det kommer ut en massa ljud, men att försöka förstå dessa ljud och att sätta ihop dem till ord... det är en riktig utmaning!
"Mamo" betydde i alla fall farmor och "Nina" var ju såklart Nina :) Det var två ord som användes flitigt :) Även "vovve", "katt", "faffa" och "Memmy" var ord som man kunde översätta och som hoppade ut då och då :)

Nähä... dags att göra lite nytta!

Ses när vi ses, hörs när vi hörs! :)

Ibland är det så mycket och välpackat i min kalender att jag helt enkelt inte har tid för bloggen. Det senaste har det varit så. Kan inte lova att det kommer bli bättre det närmsta, men rycken kommer då jag skriver flera dagar i rad för att sedan kanske skriva en gång i veckan. Jag vet att jag lovat att bättra mig, men vad fasen, löften är ju till för att brytas ;)
Kan enbart lova att inte lägga av helt, det är detta alldeles för roligt för.

Så, äntligen blev Åsa frisk till slut. Det blev inte till den helgen när jag var så ridsugen däremot blev det tisdagen därpå istället. Direkt efter jobbet åkte jag ut till stallet, ja, EFTER jobbet... visst är det otroligt! Våren är äntligen på väg och med den ljusa kvällar!
När vi kom ut till stallet möttes jag av en "underbar" syn. Världens skitigaste, hårigaste häst!


Inte bara var hon lerig, hela hon! Hon hade även börjat tappa ganska rejält mycket vinterpäls. Vet inte om det syns på denna otroligt vackra bild hur mycket lös päls hon hade på ryggen, men det var galet! Så där fick jag stå, i motvind, och borsta bort lera och päls mellan alla spott och fräs ljud jag fick åstadkomma för att inte svälja halva hästen :P
Till slut kom vi i alla fall iväg denna underbara tisdagkväll på en 45 minuters ritt... vi hade kunnat sitta där hur länge som helst på ryggen i solnedgången. Men i och med att det var solnedgång blev det även mörkare och mörkare så det var mörkret som tvingade hem oss.




Vi fick båda en enorm mersmak och bokade in torsdagsmorgonen till ännu en mysig ritt. Denna dag blåste det fan och var inte alls lika mysigt men vi var så lyckliga att äntligen sitta på hästryggen igen så det var nog ingen som brydde sig sådär jättemycket!


Träningen är även den igång igen! Försöker köra easyline 2 ggr i veckan. Antingen måndag, torsdag eller måndag, fredag beroende på resten av mitt liv :)
Därimellan trycker jag in gymbesök, ridning och promenader.
Kan även glatt meddela att jag nu tappat 3 kilo enligt vågen här hemma. Så nu är jag i rätt riktning i alla fall. Sen att den kära Emelie ringer och meddelar att hon ser 4 magrutor på sig själv försöker jag ignorera så gott det går ;) Hihi! BRA KÄMPAT EMELIE!!!!

Färgade håret i helgen, så slänger väl med en bild på resultatet! Blev riktigt nöjd! Nu ska jag bara bestämma om jag ska låta det växa ut eller om jag ska fortsätta med min korta frisyr :)



tack o hej!

I'm baaaack!
Sådär, lätt snörvlig och rosslig i halsen är jag nu tillbaka igen :)
Legat nerbäddad med feber, luftrörsont och en hemsk förkylning i några dagar. Har därför inte heller kunnat träna på över en vecka. Så jäkla tråkigt! 
Men igår var jag äntligen tillbaka! Hade inget halsont och ingen feber så, vad tusan, då kör vi! Gick, supertrött, till gymmet vid 8,40 igår morse. Värmde först upp på crosstrainern, efter 10 minuter flåsade jag som en ansträngd hund. Tyckte att det fick räcka om jag inte vill bli nerbäddad igen. Så gick över till gymmet, började med bröstpressen uppifrån och efter den var jag helt slut! Körde vidare på bröstpress uppifrån och bestämde mig sen för att gå direkt på mage och rygg. Att försöka träna armar var stört omöjligt! Jag hade ingen som helst ork till det. 
Så jag körde några magövningar, mina sidolyft och mina rygglyft. Sen gick jag därifrån någorlunda nöjd med mig själv och känslan att jag verkligen inte hade orkat något mer. 
När jag kom hem satt min söta vovve med de stora hundögonen och tittade på mig. Så som avslutning på träningen gick vi en runda på två kilometer. 
Igår kväll var energin tillbaka och jag drog med mig Fia ut på en runda på 6 kilometer. 
Jag känner att så länge förkylningen sitter i får jag fokusera mer på promenader. Bara jag inte tappar träningen helt och hållet utan ändå gör något får det vara bra. Men på måndag är jag inbokad på easylinepass på morgonen och då jäklar ska jag vara frisk nog! :D 
Stallet har jag inte varit i på evigheter känns det som. Åsa ligger hemma sjuk och jag håller alla tummar och tår att hon ska vara frisk till helgen så vi kan ge oss ut på en runda! :) 

 

Dansat zumba ikväll! HELT slut! Fick med mig brorsan o hans tjej oxå! Superkul!




Får jag sån här midja av all min träning kommer jag vara mer än nöjd ;)

Varje alla hjärtans dag blir det diskussioner på facebook och andra ställen om vad man tycker om dagen. Singlar ser ner på det just bara för att de är singlar. Och de i ett förhållande står på två sidor. Antingen tycker man att det är helt onödigt och att man inte ska behöva en dag för att visa uppskattning eller så tycker man om dagen och gör något av den.
Jag tillhör den sista gruppen. Jag tar inte alla hjärtans dag på hundra procent allvar men däremot gillar jag att göra något extra den dagen för min sambo. Jag anser att det är så lätt att i vardagen ta varandra för givet och dagarna bara rullar på och man rusar förbi varann medan veckorna rusar förbi. Så nu när det finns en dag, varför inte passa på att visa sina närmsta lite extra uppskattning när man har en hel dag till det :) Det måste inte vara den du är tillsammans med, dina vänner behöver det minst lika mycket.

Tänk efter: hur ofta hinner du berätta för dina vänner hur mycket de faktiskt betyder? Och tänk vad mycket såna ord kan värma i någons hjärta! Självklart ska man göra det andra dagar oxå! Men se alla hjärtans dag som en liten påminnelse om uppskattning om man nu har glömt av det den senaste tiden.

För min del vill jag göra något av den för jag älskar att hitta på, pyssla ihop och köpa saker till folk jag tycker om :) Sen att se den andra personens reaktion är nog det bästa av allt! Även att han redan innan han kom hem visste att han skulle få något av mig! :)

Så.. tisdag morgon fick jag ett par ursnygga glas av Mathias. De går knappt att beskriva så därför har jag tagit kort på dem. Vill även ha vinglas och karaff som hör till i samma serie :)



Tisdag kväll var jag färdig med Mathias lilla present. Det blev ett litet hop-plock... är så jag gillar att göra :)
En bok, ett bio-besök med mig och några chokladhjärtan (som hann ätas upp innan bilden togs)



Sen "råkade" jag gå över från butiken "pynt och sånt" till "the look" och hittade lite snygga kläder för halva reapriset :) Då kunde man bara inte låta bli att handla. En mysig stickad, lång, vit, kortärmad kofta och en öppen gråspräcklig tunika. Superfina båda två!
Såhär blev det tillsammans med ett långt spetslinne jag beställt från Halens.



utan den vita koftan ser det ut såhär :)



Tack o hej för idag! :D

Till alla er från mig!